Som om att det för en gångs skull skulle vara enkelt? Troligen inte… På servern har jag tilldelats 4GB utrymme; med tanke på alla mina bilder räcker det inte långt. Nu hoppas jag att jag kan förhandla mig till tillräckligt med utrymme för att kunna spara allt i säkerhet!

Nu har det äntligen installerats en server på kontoret. Back up pågår!

Dagens naturupplevelser:

• När jag klev ut på altanen i morse hade jag besök av en döskallefjälil. Jag vet att den är oerhört ovanlig i Sverige, men antar att det inte är någon större sensation här (om än jag inte sett någon tidigare på mina 2.5 år söder om Sahara).
• På väg till jobbet bjöds det bland annat på gnuer, impalaantiloper och giraffer.
• På väg hem från kontoret såg jag vårens första puff adder överkörd en liten bit hemifrån. Dags att bruka allvar med ficklampan igen…

Min mittback Sabhawu är riktigt bra, men han har varit otursförföljd. Under mellansäsongen har han provtränat med flera lag från högre divisioner, men av olika anledningar har han inte blivit kontrakterad än (två gånger har han tackat nej, och en gång blev han inte erbjuden kontrakt) eftersom det varit aningen struligt i de klubbar han varit i.

I måndags åkte han enligt överenskommelse upp till Ulundi för att skriva kontrakt med Island FC, det bästa laget i VodaCom. Väl på plats fick han reda på att truppen var spikad… När jag pratade med honom på kvällen var han uppgiven och konstaterade att han kommer hem för att spela med oss. Självklart är det inte  ett alternativ för mig. Inte det att han inte är välkommen hem, men han är för bra för oss. Jag tror att det skulle släcka hans gnista om han inte får chansen att spela högre upp nästa säsong.

Efter ett samtal med Professor Ngubane, coach för Thanda Royal Zulu FC, kom vi fram till att Sabhawu bör spela med Newcastle Sicilians, ett annat starkt lag i VodaCom. Efter ett samtal från Prof verkar det som att dörren är öppen.

Sabhawu beger sig nu iväg, med ett låneavtal i väskan. Enda anledningen till låneförförande är att jag vill att han skall ha möjlighet att komma tillbaka hem efter säsongen, om det är det han vill, men självklart hoppas jag att detta är ett steg närmare ett proffskontrakt i Umvela eller PSL.

När jag träffade honom i kväll uttryckte han sin tacksamhet över att jag kommit till Sydafrika - i vanliga fall är det endast coachernas/ägarnas söner som får stöttning i att ta nästa steg i karriären.

Jag konstaterade att de alla är mina söner, och att det är självklart för mig att jag vill att de skall lyckas!

För ett litet tag sedan hade Khosi besök på kontoret av en 18-årig elev från Masibonisane. När hon kom hem kunde inte familjen riktigt tro att hon faktiskt varit i Hluhluwe (2 mil hemifrån!). Nyfikna frågor haglade: hur var stan? vad hade hon sett?

I detta sammanhang måste fotbollstjejerna ses som ganska världsvana, efter att ha fått chansen att åka iväg från sin socken för att träna eller spela match!

Månadsskifte innebär folkvandring till stan. Pensioner och barnbidrag delas ut och storhandling idkas.

Att se alla dessa uppklädda människor gör mig på samma gång varm om hjärtat och sorgsen. Varm om hjärtat för att de har något att se framemot varje månad, och samtidigt sorgsen eftersom detta är den största happeningen många av dem får vara med om i livet. Åka till stan. Om man nu kan kalla Hluhluwe stad…

Nu har min kompis i alla fall gett mig ett livstecken genom att ringa tillbaka. Inget har hänt under natten, men han lät fortsatt mycket bekymrad över situationen. Jag kan tillfälligtvis dra en lättnadens suck och i övrigt hoppas att det ordnar sig!

Årstidsskiftningarna är väldigt, väldigt vältajmade här. September är första vårmånaden. I fredags visade sig de första myrorna och bönsyrsorna samtidigt som luftfuktigheten ökade. I går var luften både varm och fuktig, med myggor som resultat under kvällen.

Nu ser jag verkligen fram emot att få lite regn efter den torra vintern…

Min kompis svarar inte i telefon; jag hoppas innerligt att det har en  helt naturlig och icke våldsam förklaring…

När jag pratade med min kompis berättade han att det kommit ett gäng hem till hans hem (som ligger mycket idylliskt, i ett lugnt område) under natten. Själv var han inte hemma, men pappan hade lyckats få tag på en granne som larmade polisen och både han och polis kom till undsättning.

Teorin är att mobben är ute efter hans bror som var inblandad i en olycka med dödlig utgång för ett tag sedan - en kvinna avled. Han blev frikänd av rätten, men var tvungen att säga upp sig från sitt jobb och flytta hem igen, eftersom stämningen blev allt för hotfull.

Med tanke på hur orolig jag känner mig för familjens skull, kan jag inte ens föreställa mig hur det är för dem att vara i situationen…