Kommer precis från ett väldigt bra möte med borgmästarna från uMhlabuyalingana respektive Jozini. De är väldigt positiva till tanken att bygga center för att stärka tjejerna i området!

‘Tjoho, tjoho!

Jag vill inte bara vara en vanlig ko,

som står här och tuggar och glor…’

Ur Mamma Mu Gungar

Tänk om vi lite till mans (och kvinns) kunde vara lite mer som Mamma Mu och göra det som inte är förväntat; våga tänka utanför ramarna. Jag är fantastiskt glad att jag jobbar för en organisation som är nytänkande och banbrytande!

Jag kan återigen konstatera en av de stora nackdelarna med att vara singel - ingen kan hjälpa till att dra upp krångliga klänningsdragkedjor.

Alternativen jag har nu är att antingen gå på pojkvänsjakt eller införskaffa fler blixtlåsfria klänningar. För tillfället passar det andra  alternativet mig bättre!

Jag sa häromdan att jag skulle möta fyra borgmästare på tre dagar. Planerna har ändrats en aning - det blir i stället tre borgmästare idag, uppdelat på två möten. Klänningen på!

Det är inte utan att jag blir paranoid av att vara här… Jag måste alltid kika mig över axeln, och vakta min tunga - fysiskt är jag helt säker, men det finns en ful ovana att sabotera för andra här.

Här är det helt naturligt att det finns dolda avsikter i allt som görs… Att mitt namn nu figurerar i diskussioner kring både damfotbollskonferensen och byggprojektet tolkas av vissa som att jag är ute efter positioner i SAFAs management och/eller gör stora ekonomiska vinningar för egen del.

Här är man alltid hjärtligt och vänligt bemött (i det personliga mötet), men jag har lärt mig att hålla en låg profil (eftersom det som sägs gärna förvrängs eller utnyttjas emot en själv). Det gäller att förstå vem man kan lita på och inte - detta är ett ständigt pågående spel.

Att göra saker för att det är det rätta att göra, eller att driva utveckling - det är helt otänkbart för många, samtidigt som det är självklart för mig.

Jag strävar alltid efter att göra det rätta -kör med öppna kort och raka rör -och har definitivt inga dolda avsikter. Jag vill bidra till utveckling och dela med mig av min erfarenhet. Jag vill bidra till att  uMkhanyakude blir en bättre plats för våra ungdomar, och framför allt  för våra flickor.

Jag beskrevs en gång hemma i lokal tidningen som en ‘katt bland hermelinerna’, när jag som enda tjej spelade i innebandyns herrserie. Miljön har ändrats, men epitetet är aldrig så passande!

“If you want to run fast, run alone. If you want to run far, run together” - African proverb.

Gaah! Fran Hilton-Smith från SAFA National ringde precis. Hon kommer att vara tillgänglig för vår damfotbolls konferens, om vi kan hålla den 16-18/3 (innan det är hon på uppdrag i bland annat Zurich och på Cypern). Kruxet nu är att Department of Sport and Recreation säger att alla räkningar för det innestående finansiella året måste vara redovisade senast 15/3, och det går inte att betala en räkning innan eventet har gått av stapeln. Hur frustrerande kan det bli?!

Jag har insett att jag måste skriva ihop en manual inför besöket från Sverige.

Dels bör så klart alla inblandade ha en förståelse för kulturen här, men minst lika viktigt är att alla vet vad de kan säga utan att förväntningarna springer iväg.

För mig har det verkligen blivit tydligt att språket har två viktiga beståndsdelar - dels är naturligtvis parternas ordförråd av största vikt, men minst lika viktigt är den specifika förståelsen för det ‘kulturella språket’; det som läses mellan raderna skiljer sig avsevärt här och hemma.

Jag känner att jag står inför en diger utmaning - ‘just bring it on’!

Mötet med damfotbollskommittén var lyckat som vanligt. För tillfället råder stor entusiasm kring både byggprojektet och konferensen.

Nu har vi en annan punkt vi måste ta tag i. DoE presenterade sin årsplan - där finns ingen damfotboll med alls… De väntar tydligen på vår planering, men vi har inte fått någon information om det; således behöver jag fixa det till i morgon.

Förvisso är det inget problem, men vi fick på mötet reda på att inga lärare får delta i workshops under skoldagar. Detta sätter verkligen oss i klistret, eftersom alla våra 18 + 9 workshops var planerade på vardagar. Det är tyvärr inte så enkelt att ändra kursdag till helgen, eftersom få lärare kan tänka sig att stanna borta från familjen längre än nödvändigt.

På mötet kom vi fram till att det perfekta tillfället att försöka hitta en lösning på ‘problemet’ är för mig att ta upp det till diskussion i samband med vårt (delegationen från LdB FC/Veidekke/WVWS/MHS) möte med högsta tjänsteman på Department of Education nästa fredag. Man kan ju alltid hoppas att jag utvecklat mina ‘negotiation skills’ tillräckligt under dessa fyra år!

Hörde i dag att ordförande för fotbollförbundet gått ut i radio för att informera om byggprojektet. Det är ju i och för sig kul.

Han sa tydligen också ‘att han skickat mig till Sverige för att hitta någon som kan bygga fotbolls center i distriktet’. Hmm…

När jag fått det återberättat för mig verkar det som att han har diktat ganska rejält. Nu får jag hitta en strategi att för att bibehålla balansen; för mig spelar det ingen roll alls vem som får poäng, så länge verksamheten kommer tjejerna till nytta!

Det är alltså så att många som på något sätt kan skrapa ihop popularitetspoäng gärna vill vara den som ses som den som initierat, inviterat och drivit på i processen. Sanningen är att initiativet kommer från Sverige, och att vi är glada att vi verkar ha hittat rätt med vår intervention!