Innan Siphile, som är rektor för Star School, och jag skiljdes från vårt första möte i Malmö i december, tog han min hand och sa: ”Anna, you have to expect the unexpected, then you are prepared”. Jag börjar få en liten aning om vad han menade…

För det första är det helt uppenbart att jag, som gärna ser mig som vidsynt, har burit med mig många falska föreställningar hit ner. Redan efter fem dagar har jag fått ändra uppfattning i mycket… Till exempel var vi inne och shoppade i Hluhluwe, den närmaste stan, härom dan. Folkvimlet på gatan var vad jag hade förväntat mig, liksom musikgruppen som spelade på torget och de många stånden med grönsaker och annat smått och gott. Vad jag däremot inte hade föreställt mig var den riktigt stora mataffären jag kom in i; kan med lätthet jämföras med vilken Willys-butik som helst på hemmaplan, både vad gäller storlek och innehåll. Som om att inte det var nog så finns det två lika stora affärer till i stan, som jag tror är stor som Hemse eller Södra Sandby.

En annan sak som jag också fått medskickad från Sverige är att Sydafrika är ett farligt land att vistas i, med tanke på den höga kriminaliteten. Det kan det säkert vara, men alla människor jag hitintills stött på har varit väldigt trevliga, öppna och tillmötesgående. Jag har däremot fått berättat för mig om en människa som blivit uppäten av en krokodil och en annan dödad av en elefant. Jag kan lova alla oroliga på hemmaplan att jag skall göra mitt bästa för att undvika att gå det ödet till mötes!

Jag har träffat så många trevliga, öppna och tillmötesgående människor så om jag skulle beskriva dem alla skulle det ta mig hela dagen. Det är ett otroligt privilegium att få jobba och upptäcka Sydafrika tillsammans med människorna som finns i Star Schools organisation. De jag stött på hittintills är härliga, varma, positiva människor med stort djup. För tillfället finns två svenskar på plats, vilket gör att jag verkligen får en mjukstart på mitt år här.

Jag trodde att jag skulle möta den totala tystnaden här, men hitintills har både natt och dag fyllts av en kör av syrsor och grodor, nu och då ackompanjerade av ett lejon i bakgrunden. Bor gör jag för tillfället på Star Schools högkvarter, på Thanda, i en övernattningslägenhet. Eftersom Thanda är ett Game Reserv bor jag inom inhägnad för att de vilda djuren skall hålla sig på behörigt avstånd. I förrgår hade vi besök av apor i trädgården och när det var frukostdags spatserade ett giraffpar förbi i godan ro. En helt osannolik situation!

I går gjorde vi en utflykt till Sodwana Beach på förmiddagen. Vi hade hela stranden för oss själva - vilken ynnest!

I dag blir mitt första möte med eleverna på Star School - det ser jag med spänning fram emot!

På min 30 timmarsresa mot ett år i Sydafrika och KwaZulu-Natal hade jag ressällskap av LdB FC-truppen.
De kommer att stanna här nere till den 17e och har ett fullspäckat program med bland annat träning, skolbesök, safaris och inte minst match mot Sydafrikanska damlandslaget på onsdag.

Efter flyg från Köpenhamn-London-Johannesburg landade vi i Durban i går vid 14-tiden. Det första som mötte oss när vi klev ut ur det luftkonditionerade planet var samma känsla som när man är ute och jul-shoppar i decemberkylan och kliver in i varmluftslussen på en affär; enda skillnaden här är att varmluftsinblåset är både fuktigt och ihållande.

Efter en ovanligt god och smakrik flygplatsmåltid och en resultatlös väskjakt fördelade vi oss i de fyra inhyrda minibussarna för att åka tre effektiva, eller som i vårt fall fem ineffektiva, timmar norrut till Thanda. För oss gick allt väl, med Janne Dahlqvist som trygg och säker chaufför. Ett gäng hade dock oturen att få punktering tidigt på resan.

Jag har tidigare hört talas om trafik(o)säkerheten här i landet, men jag hade ändå inte kunnat föreställa mig den syn som mötte oss. Jag har inte sett skymten av en enda stor buss. Orsaken kan kanske vara en för liten efterfrågan då man uppenbarligen löser transporterna genom att lasta pickupflak och minibussar fulla. Motorvägen är dessutom mycket kraftigt belastad – av gångtrafikanter. Uppenbarligen går en stor del av befolkningen till och från jobbet, vilket naturligtvis är glädjande för en sjukgymnast som förordar vardagsmotion, men det skulle nog kunna klassas som högriskbeteende att gå på en 120-väg i mörkret.

På väg ut ur stan, som är Sydafrikas tredje största, fick vi en tydlig bild av de enorma ekonomiska skillnader som finns i landet. Områden med mycket fina, och helt säker dyra villor växlades med minde och allt annat än fashionabla små ”lådhus” i rad på rad och på några ställen syntes även townships d.v.s kåkstäder med små ruckel inte värdiga en människa.

Naturen längs N2 är fantastisk; tänk prins Eugen eller Österlen¹⁰. Ett böljande landskap med stora grönskande kullar som på sina ställen släpper fram en glimt av ett skimrande mörkblått hav. Längre norrut åkte vi genom lövskogsområden som blandades med öppna landskap som ramades in av höga berg vid horisonten. Hur det ser ut här i omgivningarna har jag ingen större uppfattning om efter som det afrikanska nattmörkret nu på sommaren lägger sig redan vid sjutiden. Jag ser fram emot att få se mycket mer av detta vackra land!