På hemmaplan har det hänt att jag ondgjort mig över allt för nitiska vaktmästare som vaktar gräset på idrottsplatsen med alla till medels stående bud. Jag skulle önska att spontanfotbollen gavs ett större utrymme på varje idrottsplats - vad är det som säger att barnen och ungdomarna vill spela fotboll just på tisdagar mellan 17 och 18.30? Men…

…nu har jag också sett motsatsen. Planerna här är öppna, inte bara för bygdens barn och ungdomar, utan också för kor, getter och höns.

Under rådande omständigheter behöver planen varken klippas eller konstgödslas…

Det är inte alltid lätt att tolka kulturella skillnader. Ungdomarna på bilden ser närmast ointresserade ut, men här får man inte lov att se en vuxen i ögonen - det är direkt respektlöst.

Att tre av tjejerna trots allt törs titta på mig, om än en under lugg, är för mig riktigt stort!

Jag har fått lära mig att det finns något som heter affektsmitta. Min ambition är att jag med min entusiasm och mitt förhållningssätt skall smitta alla som jag möter på fotbollsplanen och däromkring.

Har denna vecka tre klusterträningar och ett rektorsforum inbokat, vilket innebär många möten med nya människor och därmed stor påverkansmöjlighet.

En väldigt bra vecka är till ända;
jag har träffat tjejer från 8 skolor, sportkoordinatörer och fotbolls coacher från 18 skolor,samt rektorer för sex skolor.

Responsen har varit mycket god och jag är helt övertygad om att tjejerna kommer att få ut mycket av detta!

I kväll hade jag väldigt gärna varit på plats i Strömstad för att se Skånes FF’s flickor födda 1992 ta sig an utmaningen att möta Södermanlands FF’s dito i Cup Kommunal -jag hoppas och tror att de kommer att bjuda på en trevlig och välspelad match.

Oavsett utgången i matchen är jag övertygad att de som är på plats, liksom de som varit med på resans gång, kommer att tillföra mycket såväl på som utanför planen i många år framöver. Jag tror på er!

De 41 skolorna i KwaZulu Natal är indelade i 6 kluster á 6-8 skolor. En av aktiviteterna som bedrivs är klusterträningarna dit alla skolcoacher och sammanlagt ca 30 spelare från skolorna samlas för en träning med mig som huvudinstruktör. Vi jobbar med ett tema varje tillfälle, med insidespassning som start.

• Dagen startar med samling för samtliga där dagens ramar ges.
• Spelarna delas in i fyra grupper, med en representant från vardera skola i varje grupp, och sätts sedan igång med en lära-känna-övning som går ut på att skapa trygghet – presentation av namn, bra egenskaper enligt bästa kompisen samt bra egenskaper hos en förebild.
• Coacherna informeras om dagens program. Den aktuella tekniken gås igenom och övriga detaljer lyfts fram, i dag instruktionsteknik och hur vi skapar trygghet.
• För att bygga vidare på tryggheten sätts spelarna igång i en enkel passningsövning där de skall använda varandras namn och b) svara med efternamnet, c) svara med en bra egenskap som karaktäriserar personen.
  • Denna övning gör att fler sidor än bara fotbollspelaren blir sedd, vilket är mycket positivt för tryggheten.
  • Att ta plats i en helt ny grupp, vilket är fallet här, är mycket bra träning för den sociala kompetensen.
• Instruerar i insides passning enligt instruktionsmetoden. Väljer i dag att trycka på stödjefotens placering och riktning samt att vinkla ut och spänna tillslagsfoten.
• Ger spelarna gott om tid att öva, eftersom detta är helt nytt för dem.
• Ger dem i två experimenterings uppgifter:
  • varför går en del bollar upp i luften, andra studsar medan en del går perfekt längs marken?
  • hur kan man göra för att få mer kraft i, och därmed möjliggöra en längre, passning?

Det är inte helt lätt att få igång en diskussion, dels för att de är ovana med problemlösning på fotbollsplanen och vad det gäller kommunikationen med mig blir språket ett bekymmer. I denna ända av KZN används inte engelskan i vardagen och endast några få tjejer törs prata engelska inför gruppen. Är dock helt övertygad om att detta är ett bra sätt att jobba på!

• Samarbetsuppgift:
  • Ber spelarna ställa sig i bokstavsordning enligt förnamnet, och om nödvändigt efternamnet.

En mycket enkel samarbetsövning som kan varieras i det oändliga. Dels ges en träning i förmågan att kommunicera på ett effektivt sätt i gruppen, dels stärker det tryggheten om flera sidor av individen är kända. Använder denna övning för att dela in tjejerna i fyra nya grupper.

• De fyra grupperna intar återigen planen. Denna gång delar två grupper på två ytor, vilket möjliggör längre spelavstånd och längre passningar. Varje grupp har tre bollar till sitt förfogande för att ge möjlighet till många bollkontakter.
• Träningen avslutas med att jag sammanfattar vad vi gjort, samt att tjejerna gör en muntlig utvärdering samtidigt som de berättar för gruppen en egenskap de är stolta över.
• Innan vi skiljs åt sjunger vi Sydafrikanska nationalsången.

Medan tjejerna äter sina mellanmålsbananer har vi en coachavslutning. Samtliga coacher verkar, liksom tjejerna, mycket nöjda med dagens träning.

För att möjliggöra träningen, trots att tjejerna väntat länge, köpte vi med oss lunch bestående av kyckling, bröd och vatten.

Efter denna enkla måltid syntes endast glada miner!

Satt i godan ro och fixade med de papper som jag tänkt dela ut i samband med eftermiddagens klusterträning när Mdu, min högra hand, meddelade mig att tre skolor redan var på plats i Bambanana. De hade åkt från sin skola redan klockan 7(!) - till en träff som skulle ha börjat klockan 14. Här nere är information och kommunikation än svårare än hemma.

Till denna träff hade alla berörda, i samband med kick offen, fått skriftlig information om klusterträningen. Därefter har några nya personer kommit ombord och all information har kanske inte vidareförmedlats. Någon har uppenbarligen uppfattat informationen till att de skulle vara på plats senast klockan 9 och lyckats övertyga kollegorna om detta.

Hur som helst kom Mdu och jag till ort och ställe vid 12.30. Under väntetiden hade coacherna hunnit rekognisera i området och kommit fram till att den plan vi från början tänkt vara på inte var den bästa, så vi packade in så många ungdomar som möjligt i bilarna, medan vi som inte fick plats fick en promenad genom byn. När vi så kom fram till den primary school som hade vänligheten att låna ut fotbollsplanen till oss gick jag och ett par coacher in för att tacka rektorn.

För mig var detta skolbesök en upplevelse utöver det vanliga. Barnen på denna skola har nog aldrig, eller iallafall mycket sällan förr, sett en vit person. Jag överdriver inte om jag säger att minst 100 par ögon följde min minsta rörelse - barnen som gick framför mig gick baklänges för att inte missa något spännande!

För att hinna behandla allt på kick offen behövs två timmar inomhus och en timme på planen. Igår satte jag samlingstiden klockan 12, istället för 13 som tidigare, för att det eventuellt skulle ge oss utrymme till tre timmars effektiv tid. Som beräknat kom de första deltagarna en timme sent. Vi kunde köra igång det hela, med god uppslutning och positiv energi, redan 13.30.

Hittintills har alla kickoffer varit mycket bra, trots att vi inte vid något tillfälle hunnit med praktiska övningar. Här handlar det om mer än bara en akademisk kvart!

Idag har den fjärde kickoffen av sex gått av stapeln. Det är riktigt spännande att komma ut och träffa de personer som kommer att driva verksamheten framåt, inte bara de tre år LdB finns på plats, utan även långt därefter.

Varje träff blir färgad av personerna som deltar, men syftet är alltid detsamma; att skapa en stabil plattform som vi gemensamt kan jobba utifrån. Förutom de praktiska ramarna kring projektet och presentation av aktiviteter som kommer att hållas har vi haft många bra diskussioner kring syftet med projektet. Det är lätt att skriva en projektplan med mål att stärka psykisk-, fysisk- och social hälsa, men vad är egentligen en hälsosam livsstil och social kompetens? Följdfrågan är naturligtvis hur vi kan utnyttja fotbollen för att uppnå våra mål.

Dagens träff, där spoort organizers och soccer coaches från fem skolor i Mkuze klustret deltog, var riktigt bra!