I varje kluster har coacherna tagit ut en trupp, bestående av fjorton U17 spelare, för att delta i en turnering för klusterlag. För att säkerställa att alla tjejer i projektet skall få inspiration av dagen har varje skola haft med minst en representant.

Till dagens turnering kom sex lag med representanter från 37 skolor. Fotbollsmässigt har det varit en riktigt bra dag. När de bästa tjejerna får chansen att spela tillsammans visar de verkligen att de har en god potential. Jag har en känsla av att de 30 coacher som var på plats har fått än högre tankar om damfotboll, efter att ha sett tjejerna i full aktion.

Att samla spelare och coacher från 37 skolor är dock en logistisk utmaning av stora mått; framför allt i de norra delarna av provinsen där vägnätet nästan uteslutande består av dåliga grusvägar och avstånden mellan skolorna är stora; med samling klockan 08.00 var första upphämtningstid 04.30. I princip borde det inte gått att genomföra dagens turnering, speciellt inte i detta “klocklösa” land. Tack vare ett stort engagemang fran skolcoacherna gick dock det mesta i lås!

… detta till trots kom alla fyra skollag som vi räknat med till lördagens turnering i Mkuze (ett lag hade lämnat återbud sedan tidigare).

Trots att det regnade mer eller mindre hela dagen höll tjejerna stämningen hög genom fotbollsspel, sång och dans. Som tur var klarade vi oss undan kraftigt regn fram till sista halvlek i sista matchen.

Det är verkligen imponerande att se tjejernas och coachernas engagemang - alla var helt igenom positiva trots att det var kylslaget, blött och geggigt (på denna jordplan finns inte ett grässtrå så långt ögat kan nå). Det bådar verkligen gott infor framtiden!

… när jag kom till “Mkuze Arena” i lördags.

För mig är en arena ett ställe med läktare och gräsplan.

I Mkuze är en arena ett fält med linjer ritsade i den hårdpackade jorden…

I dag har jag haft besök på kontoret av en tjugosjuårig kille som jobbat i vår trädgård tidigare.

Just nu är han arbetslös, och ganska uppgiven. Han bor ensam uppe i bergen. Där finns inga jobb att hitta. Eftersom de har stora problem med vattenförsörjning i hans område går det inte att odla för att skaffa sig mat. För att få pengar och mat måste han hitta ett arbete. För att komma till någon av de närliggande “städerna” måste han först ta sig till stora vägen, antingen genom att gå 2.5 timme, eller betala 10 rand för att lifta. Väl ute vid stora vägen kostar det ytterligare 15 rand för att få lift in till stan där det kan finnas chans att få arbete.

Han har konstaterat att han skulle behöva ta körkort och gå en datorkurs för att bli mer attraktiv på arbetsmarknaden vilket kostar ungefär 3000 rand vardera.

Under dagen har vi diskuterat hur han kan hitta vägen framåt. Just nu sitter han bredvid mig och skriver sitt CV på min dator. Det är första gången han använder en dator!

I eftermiddag skall vi bege oss till en närliggande stad för att köpa honom en cykel. Eftersom han inte har några pengar just nu har vi kommit överens om att han skall betala tillbaka sitt lån till mig när han får ett jobb - (inte om, som han själv uppgivet formulerar sig.)

Tänk att som smart, språkbegåvad och social tjugosjuåring hamna i den hopplösa situationen att du inte längre tror att du kommer att få ett jobb, någonsin. Förhoppningsvis har jag rätt i mitt antagande att han på något sätt kommer att få ett jobb, om än det kommer att ta tid, så att han kan köpa mat; betala transporter; gå datorkurs; ta körkort och inte minst bilda familj.

I zulukulturen förväntas fortfarande mannen betala lobola till den kommande hustruns familj. En vanlig överenskommelse är att mannen betalar med elva kor. En ko kostar ungefar 5500 rand.

Utan pengar - ingen transport; utan transport - inget jobb, utan jobb - inga pengar; utan pengar - inga kor; utan kor - ingen fru; utan fru - ingen familj.

På fritiden coachar jag Thanda Lions FC, ett lag med Thandas perfekta matta som tränings- och matchplan. Här behöver vi varken ta med sandstormar eller nedförsbackar i beräkningen.

I stället tvingas jag utöka listan av yttre omständigheter att ta hänsyn till i genomförandet av träningen, med… elefanter.

I samband med träningen häromdagen förde elefanterna ett väldigt liv i närheten av planen. Grenar och träd bröts av och vi blev bjudna på ett antal trumpetfanfarer; huruvida det var i triumf eller vredesmod är för mitt otränade öra omöjligt att bedöma . Det jag däremot kunde konstatera, var att ju längre träningen led, desto närmare kom de.

Vi avslutade i vanlig tisdagsträningsanda träningen med intervallöpning i hög hastighet. Denna gång var vi dock tvungna att avbryta tidigare än planerat - till spelarnas stora lättnad; grundregeln när det kommer till samvaron med vilda djur är att aldrig, aldrig, springa i dess närhet eftersom det triggar deras anfallsbeteende. Att göra maxlöpningar med en elefanthjord precis utanför det klena stängslet känns inte helt adekvat med den vetskapen i baggaget…

De yttre omständigheterna jag måste ta hänsyn till när jag genomför en träning här är annorlunda än dem som lyfts fram på tränarutbildningarna hemma.

Jag har tidigare nämnt vikten av att förlägga träningen till rätt ände av (stoft)planen när det blåser för att undvika så mycket virvlande sand som möjligt. Det samma gäller planer som ligger i en backe.

Om man inte vill ha ständigt återkommande avbrott för hämtning av bollar, bedrivs träningen med fördel i botten av planen. Förvisso får man gratis fysträning genom att springa i backe, men det är knappast det som är syftet med klusterträningarna.

Det är sällan jag uppskattar reklam på bilrutan. I bland kan det dock vara upplysande…

När jag kom ut från mitt bankbesök i Mkuze igår hade jag fått reklam från en internationell herbalist (jobbar med örter). På bladet fanns listat vad han skulle kunna hjälpa mig med eller mot:

• svullen kropp
• motgångar
• återvinna förlorad älskare
• avlägsnande av missförstånd med vem-som-helst
• tuberkolos
• rättsliga prövningar
• locka kunder
• diabetes
• tryck
• befodran
• utbildning
• återfå förlorad egendom
• att bli uppskattad på jobbet
• gonorre
• kvinnlig infertilitet
• astma
• konstanta kräkningar
• otur
• galenskap
• avsaknad av kroppsstyrka
• förbättrade affärer
• säker abort
• separera par

Tron på traditionella healers och svartkonst är stor här, så jag ar helt säker på att örtmästaren har väntrummet fullt mest hela tiden. För min del håller jag fast vid mitt svenska sätt att hantera svårigheter och utmaningar av alla de slag.

I lördags skulle vi egentligen haft en turnering i Mkuze.

Så blev inte fallet.

Kungen hade sin årligen återkommande cermoni för kvinnliga oskulder - reedance.

Att bryta mot traditionen och tvinga tjejerna välja mellan sin kultur och att spela fotboll var inget alternativ.

Länge leve Kungen!

Det är inte många tillfällen i livet som jag, när jag ser sju år bakåt, minns mer eller mindre exakt var jag var och vilka tankar och känslor som rådde.

För sju år sedan begav jag mig full av förväntan från Sjukgymnastiska institutet i Lund till Skurup för en av Skåne Fotbollförbunds “Lokal Talangutveckling”-träningar för flickor födda 1988. Träningstruppen bestod den gången av (om jag inte missminner mig) bland annat av Malin Levenstad, Lina Rehov, Therese och Malin Pettersson.

Konceptet som vi implementerat här påminner mycket om just LTU. Att det generellt sett är en milsvid skillnad mellan de svenska och sydafrikanska spelarnas fotbollserfarenhet gör att träningarna vi bedriver måste var mycket grundläggande. För både tränare och spelare är det för många första gången de stöter på en träning som består av annat än två mål och fysträning.

När jag kom till Skurups AIFs trivsamma klubbstuga för sju år sedan stod TVn påslagen och bilderna från World Trade Center rullades om och om igen. Det var en enormt stor tomhet som jag var tvungen att övervinna för att gå ut på fotbollsplanen för att, i det sammanhanget, bedriva en helt meningslös träning. Att nu få spendera två pass på fotbollsplaner här i Sydafrika känns allt annat än meningslöst.

För mig är varje möte med ungdomar på en fotbollsplan i allra högsta grad inspirerande och givande, oavsett sammanhang. Här känns det än mer meningsfullt!

Jag har fått frågan vad kluster är för något och måste därfor reda ut begreppen:

Cluster = klunga, klase / “klunga ihop sig” (enligt Nordsteds lilla engelska ordbok)

Vi har ärvt benämningen “cluster” från Star School, som delat in sina 41 skolor i KwaZulu Natal i fyra delar. Av geografiskt praktiska själ har vi istället delat in skolorna i sex kluster med sex till åtta skolor i varje.

Den verksamhet som vi har bedrivit under året har varit lokaliserad till respektive kluster för att nå ut till så många som möjligt på ett effektivt sätt.

Till klusterträningarna har skolans fotbollscoach kommit tillsammans med representanter från skollaget. Träningarna har fungerat som fortbildning for tränarna; stimulans för deltagande spelare samt ett tydligt mål för spelarna i skollaget. Tanken har varit att spelarna och tränarna som varit på klusterträningen skall ta med sig energi och nya ideer hem till laget.

Efter direktöversattning till svenska har det blivit kluster istället för mer korrekta zon eller område.