Jag har fått frågan om mina matupplevelser här… De enda smaksensationer jag har varit med om är förknippade med besök på Thandas Private Game Reserve’s femstjärniga restaurang; där har jag bland annant inmundigat vilt så som eland, impala och kudu (alla hjortdjur), krokodil (mums; påminner om kyckling) och vårtsvin (det är tur att de smakar bättre än de ser ut).

Till vardags lyser dock de gourmandiska överranskningarna med sin frånvaro. Restaurangköket bjuder på kyckling, kyckling, kyckling och lamm. Tillbehören skiftar från pommes till ris och emellanåt nyttigheter som sallad och bakad potatis. För min favoriträtt på stamhaket (kycklingfilé, grekisk sallad och bakad potatis) får jag betala 29 Rand…

Det allra mesta går att få tag i i livsmedelsbutikerna, utom möjligen nyttiga råvaror. Grönsaker och kött finns det gott om, men när man vänder blicken mot kolhydrat- och fiberavdelningen börjar jag längta efter hälsomedvetna Sverige - för att hitta fullkornspasta eller linfrö måste jag gå till apoteket.

Grovt bröd existerar knappt. Det går förvisso att få tag i bröd innehållande korn och frön, men bara i ett fåtal butiker eftersom efterfrågan är för liten (enligt handlarna). Detta kan nog vara med sanningen överensstämmande eftersom det i zulukulturen anses fint att äta vitt bröd, medan brunt bröd tas för fattigmansmat.

Fläskkött äts inte mycket här, eftersom det av många anses som “orent”. Inför ett av mina få infall att faktiskt laga mat snubblade jag över en riktigt fin fläskfile för 20 Rand (ca 18 kr). För att följa mammas sätt att tillaga min favorit variant krävs dock rosépeppar, vilket jag sökt efter med ljus och lykta. Efter ihärdigt letande har jag nu hittat pepparmix som jag i alla fall kan plocka de röda kornenur .

För oss som har pengar är maten inget problem. Den ekonomiska verkligheten är dock inte särskilt positiv i området jag befinner mig. Livsmedelspriserna är nästan de samma som hemma i Sverige (något lägre dock) medan lönen för de lyckliga få som jobbar är riktigt låg - en vanlig lärarlön är till exempel 8000 Rand, medan en lokalvårdare kan tjäna 1500 Rand.

Många av ungdomarna som jag möter i projektet kommer till skolan på fastande mage, äter en liten påse chips eller ostbågar till lunch och får förhoppningsvis en middag bestående av Putu (som potatismos, fast gjort på majsmjöl) och grönsaker innan de går till sängs. Att äta kött hör högtider till.

För oss har det varit viktigt att kompensera tjejerna som deltagit på våra aktiviteter under året med mellanmål/lunch. För att påverka tjejerna på längre sikt har vi diskuterat häslosam livsstil med coacherna. Det är av avgörande betydelse att faktiskt göra rätt val när det kommer till vad man spenderar sina få slantar på. Energimässigt ligger en påse chips högt på listan, men näringsmässigt är det nära nollpunkten. Att istället äta bönor, som är billigt, gör en stor skillnad för både hälsa och studieresultat.

Nu fungerar åter internet på min svenska dator. I fortsättningen kan bloggen följdaktligen läsas med alla vokaler tillgängliga som sig bör!