Idag hade jag planerat att gå till banken. Jag hade då inte tagit med den e n o r m a kö som bildas på bidragsdagen i beräkningen.

För att få ut statliga bidrag/pensioner måste individen själv ta sig till stan. Antingen kan man göra uttaget på banken, eller på ett annat fritt valt utbetalningsställe. Om man går till en av de stora matvaruaffärerna måste man först köa för att komma till en automat där det krävs både tumavtryck och bankkort för att få ut en avi. Därefter blir det nytt köande i affären för att handla eller ta ut pengar.  Att gå till banken känns som ett smidigare, förutsatt att man inte behöver göra en storhandel…

Att det blir knökfullt på banken en dag som denna är alltså inte så konstigt. De flesta hanterar dessutom alla sina bankärenden direkt över disk. Det finns både telefonbank och internetbank i systemet, men för att kunna använda det måste man först och främst vara läskunnig, vilket är långt ifrån alla förunnat. Resultatet blir följdakltigen en oerhört lång väntan på banken innan man kommer fram till kassan. Mitt ärende tar dessutom minst 30 minuter att lösa…

Banken får vänta på mig tills på måndag!

Gårdagens möte med Sandile avlöpte väl. Han har nu några dagars betänketid, men jag är i det närmaste övertygad om att han kommer att vilja vara en del av projektet.

"Lus?"

Någonsin spelat “Lusen (spelet där man skall bygga lusen med kropp, huvud, ögon, känselspröt och ben)? Som liten brukade jag spela det hos min farmor hemma på Gotland - fast då i ljusgrön, ljusblå, vit, gul och rosa tappning.

Detta måste nästan vara den insekt som använts som förebild; tillochmed storleken är den rätta…

"Sandile i rollen som domare vid fjolårets skolturnering i Mkuze"

Är på väg att knyta en ny kraft till projektet; Sandile Nene. Han har ett brinnande fotbollshjärta och ett smittande sätt. Under slutet av förra säsongen var han med på en hel del aktiviteter, så han har en bra inblick i vad som väntar.

Tanken är att vi till att börja med kommer att samarbeta i tre månader. Han kommer då bland annat att vara ansvarig för våra turneringar. Jag för min del kommer att hålla träningar, workshops och dessutom besöka alla skollag. Dessa besök syftar både till att ge inspiration till tjejerna och att möta coachen i hemmiljö för att kunna fungera som ett bollplank på plats.

I morgon kommer vi att ha ett möte för att, förhoppningsvis, träffa en överenskommelse om samarbete. Innan dess måste jag klara av en hel del finstilt administrativt. Utmaningar, utmaningar…

I fjol var de 41 skolorna i zululand indelade i sex kluster, i år blir det i stället åtta. Utöver det kommer även de åtta skolorna i Durban att involveras.

När vi utökar antalet kluster kommer fler tjejer att få ta del av de klusterträningar vi bedriver. Avstånden mellan ytterskolorna i klustret kommer också att kortas ner vilket kommer göra det möjligt för skolorna att spela grundomgången i turneringen som en enkelserie. Om de väljer det alternativet får vi se - det är upp till varje klusters sportkoordinatorer och fotbollscoacher att bestämma.

Har idag spenderat mesta tiden på kontoret. Planlägger verksamheten som snart skall komma igång. Håller bland annat på att kolla upp om vi kan anlita en dietist som föreläsare för fotbolls coacherna ute i skolorna.

För att vi skall kunna få till stånd varaktiga förändringar handlar det i första hand om att bygga på de resurser som finns i dag och att om möjligt förändra attityder. Frågeställningen som jag vill ha svar på är; “hur kan jag använda mina fem Rand på bästa möjliga sätt?”. Många ungdomar köper en påse chips till lunch, eftersom det är mättande. Att det näringsmässigt är helt förkastligt är inte en självklarhet.

Allt kring dagens match flöt på mycket bättre än i går, svetten även så - det var riktigt, riktigt varmt. Vi avgick slutligen med en 3-0 seger. Gott efter gårdagens debakel.

"Avbytarna är lyckligt lottade som får sitta i skyddande skugga - idag var det riktigt varmt!"

"Stackars Bongani blev rejält intacklad i elstängslet som omgärdar planen - samma stängsel som håller elefanter och lejon ute. En kraftig stöt, kan man gissa..."

Jag spenderade natten på Siphiles (director i Star For Life) homestead - ett ställe genomsyrat av harmoni och lugn. Att sitta ute  i fotogenlampans sken och äta middag med bygdens sånger som bakgrundsmusik är en upplevelse; att vakna upp till barnens glada skratt som ljuder över kullarna likaså.