Idag var det  så dags för service på bilen igen. Som tur är har de ett bord i ett undanskymt utrymme där man kan sitta och jobba i väntan på att servicen skall slutföras. Eftersom jag har internetmodem i mobilen kan jag jobba obehindrat från vilket hörn som helst, så länge jag har mottagning (vilket är långt ifrån alltid).

Five a side turnén fortsätter; denna vecka är Sandile uppe i de allra nordligaste delarna med start på Qoshama HS idag. I morgon är det Ndumos tur och torsdag Mthanthi. Responsen är fortsatt mycket god, med entusiastiska tjejer och ledare.

Röda dagar är det gott om här. Idag firas Freedom Day, dagen för det första demokratiska valet i Sydafrikas historia.

Har i kväll varit på en 40-årsbjudning i Pretoria. Mycket trevligt men med väldigt annorlunda meny:

Förrätt: kycklinglevergryta med osötad munk, ost och fetaost.

Buffé: dumpling (sött, mjukt bröd), pap (majsmjöls”mos” i fast form), nötinälvsgryta, hönsfot och -nackgryta samt grillad kyckling.

Dessert: mjuk, söt kaka med vaniljsås och konserverat päron.

Kycklingen var riktigt god, nacken ok, levergrytan ätbar, men inälvor hade jag kunnat vara förutan.

1. Vi lyckas inte logga in på blogsidan för skolorna. Väntar på support från Sverige. Hoppas få det att fungera snart!

2. Datorn har fått hicka. När jag skriver försvinner markören plötsligt för att dyka upp 5-10 sekunder senare. Under tiden kan jag inte skriva - riktigt tålamodsprövande. Medan jag skrivit dessa rader har proceduren upprepat sig minst femton gånger (ibland redan efter två skrivna bokstäver). Har kört virusscan, men kan inte hitta orsaken. Någon som har ett gott råd till övers?

3. Är för tillfället i Johannesburg med min vän och kollega Khosi. På väg hem från hennes syster la bilen av. Fullständigt. Två gånger. På kvällen. I Johannesburg.

Första gången var på en bensinmack, där batteriet laddade ur helt medan vi tankade. En kilometer från macken dog bilen igen. Mitt i ingenstans (enligt vad det såg ut, men det var bara ett par kilometer hemifrån Khosi som bor i ett lugnt område). Vi hann ringa bärgare, innan samma Zambiska man som hjälpte oss på bensinmacken kom till vår undsättning. Efter en rund halvtimme i mörkret lyckades vi få igång bilen, efter att ha använt startkablar. Kvällen slutade lyckligt med den zambiske mannen eskorterandes oss hem, medan vi kunde avbeställa bärgningen.

4. Jag kommer inte åt pengar på mitt svenska konto eftersom min veckokontantutagsgräns är nådd. Detta är inte på grund av att jag spenderat väldigt mycket pengar denna vecka, utan snarare för att den sydafrikanska banken på grund av tekniskt fel råkade registrera två avbrutna bankomatuttag som uttag av 6000 Rand - jag börjar bli uppriktigt trött på det sydafrikanska banksystemet…

Livet hade varit enklare utan tekniska problem, men jag antar att man får ta det onda med det goda. För att ha mina praktiska bekymmer måste man ha tillgång till bil, dator, internet och pengar på banken; snacka om i-landsproblem!

… även om det som vanligt inte blev riktigt som tänkt. Var på Masibonisane på förmiddagen, där planen var att träffa rektorn för ett kort möte. I stället blev det ett ännu kortare möte med vicerektorn. Efter som det är en skola som ligger nära Hluhluwe och jag har bra kontakt med både rektor och coach är det ingen ko på isen. Om där behövs mer information är det enkelt att lösa.

När jag kom till Mpiyakhe blev jag informerad om att tjejerna hade väntat på mig i tisdags, då jag var på väg dit, men efter inrådan från coachen ställde in eftersom ”ingen var där”. Jag har svårt för detta sätt att ge information – bara för att en person är tvärsäker på sin sak betyder det inte alls att det är fakta…

Hur som helst var eftermiddagens möte på Mpiyakhe var riktigt lyckat. Tjejerna i Onsala BK har skickat brev per post, vilket visade sig vara rätt melodi. Detta är något tjejerna här känner till och kan relatera till; Internet är fortfarande okänt och ogreppbart för dem. Visade dock hemsidan för dem och intresset var stort. Här är alla bekanta med SMS, så det är nog vägen att förklara vinsterna med detta – som ett SMS, men du kan skriva mycket mer och det är dessutom gratis.

Tjejerna delade in sig i tre grupper för att läsa och svara på breven från Onsala BK.

Helgens segermålsskytt, från en träingsmatch mot Hambisanani, poserade glatt.

Att jobba här innebär tvära kast och flexibilitet. Hade idag inbokat en träff med tjejerna på Mpiyakhe HS för att leverera brev från Onsala BK. På väg ut till Mbazwana insåg jag att jag skulle bli fem minuter sen, så jag ringde en av coacherna (som jag pratat med i går). Hon lät ganska frånvarande och konstaterade att skolan var stängt för dagen och att alla redan gått hem, men jag kunde kanske hitta ordföranden för sportkommittén. Eftersom det är tjejerna jag vill träffa bestämde vi dock att jag skall komma ut på torsdag eftermiddag i stället (tredje gången gilllt, så nu ska det bara funka!).

När jag ringde till Mpiyakhe var jag precis på väg att passera Mduku HS, Tyresö FFs vänskola. Eftersom den första planen blev avblåst öppnades istället en möjlighet att stanna till där för att prata med Mr Hlabisa och Mr Zulu om bloggandet för deras del. Det kändes som ett bra möte, men man vet aldrig vilket utfall det får i slutändan. Mr Hlabisa trodde att det skall kunna bli något av det nu på torsdag. Om inte fortsätter jag att ligga på…

Mr Hlabisa & Mr Zulu

För övrigt var ursprungsplanen att ha två workshops denna vecka. Har dock blivit tydligt avrådd från att hålla dessa - det är val i morgon. I dag förväntades folk bege sig av mot det området de skall rösta, i morgon röstar de och på torsdag kommer det att vara oroligheter orsakade av dem som är missnöjda med utfallet. Alltså inget workshopande. I morgon är allt stängt, utom valurnorna, men på torsdag räknar jag med att avklara minst två skolbesök. Åtminstone är det planen.

I dag var det så äntligen dags för den första klusterträningen i Zandlazethu klustret uppe i norr. Skolorna i området stöttar tjejerna på ett föredömligt sätt och både coacher och tjejer är mycket engagerade. Eftersom de bor långt ut på landsbygden får de sällan ta del av något positivt, så när väl något händer uppskattar de det desto mer.

En träning där uppe tar mig en hel dag. Jag begav mig av hemifrån klockan 7 och kom tillbaka till Hluhluwe 16.15. På vägen upp stannade jag till på Spar i Hluhluwe för att inhandla dagens mellanmål och hämta ut pengar för transport. Därefter körde jag i nära två timmar på allt från bra asfalterad väg, till asfalterad väg med väldigt många hål för att ända upp på en mycket ojämn grusväg. Avstånden här är inte så stora, men eftersom vägarna lämnar mer att önska tar det lång tid ändå.

Väl på plats hittade jag Zandlazethus coach i skuggan under ett träd utanför skolans grind, samtalandes med några andra (dock inga fotbollsspelare eller coacher). Han stack snabbt iväg för att samla ihop sina tjejer och en timme efter utsatt tid kunde vi starta träningen, med tjejer från fyra av sex skolor närvarande. Ytterligare en timme senare dök de sista två skolorna upp - de hade åkt till fel plan och jag hade som vanligt inte med mig mobilen på planen… Hur som helst hoppade de in i träningen efter uppvärmning och när de andra klev av fortsatte vi en stund till, så att de inte missade för mycket.

Samarbeteövning

Efter träningen hade coacherna också ett ganska långt möte om hur turneringen skall spelas i klustret. Glädjande nog hörde jag också att de nu arrangerar träningsmatcher mot varandra - heja!

Mr Mathenjwa bloggar på min dator.

Sist men inte minst fick jag äntligen ett bidrag till bloggen från Sibhamu (läggs in under skolans blogg under onsdagen). Jag inser dock att vi har en hel del kvar att jobba med - Sverige, hav tålamod! Här är det fortfarande så fast förankrat att vita/européer skall bemötas mycket respektfullt. Det avspeglar sig tydligt i det som skrivs, eller snarare hur det skrivs; formellt och aningen högtravande. Jag hoppas verkligen att ett tålmodigt förhållningssätt från svensk sida så småning om kan rendera i ett förändrad attityd även här. Tänk om vi genom bloggen kan få tjejerna här att inse att de, deras kultur, deras erfarenheter och deras drömmar är lika mycket värda som vita européers.

Sibhamus tjejer, Mr Mathenjwa och jag...

Årets U19 turnering har nu startat. Skolorna arrangerar själva grundomgången i klustret (åtta till antalet) och därefter tar vi vinnarna till en kvarts- och semifinaldag, en i norr och en i söder.

Coacherna och sportkoordniatorerna bestämmer själva hur det hela skall gå till, men jag har förespråkat seriespel för att ge tjejerna erfarenhet av att spela. Problemet är dock att det är ganska dyrt för ett lag att resa till bortamatch, men en del skolor har möjlighet att stötta tjejerna.

Anledningen till att vi inte går in i arrangemanget förrän i kvartsfinalen är att det är oerhört viktigt att bygga engagemang och ägandeskap hos skolorna. Det blir inte alltid optimala lösningar utifrån mitt sätt att se det, men långsiktighet är viktigt.

I Hlabisa-klustret har de fyra deltagande skolorna bestämt sig för att spela en serie med hemma-borta match. Dagens match spelades mellan Bukimvelo och Mbopha. Tjejerna i Mpobha är riktigt bra individuellt, medan många i Bukimvelo såg ut att spela sin första match någonsin. Matchen slutade således med en storvinst för Mbopha, 9-0, men en dag som denna känns det som att alla är vinnare.

Målgladje hos Mbopha.