Dagens turnering i Jozini, för de norra klustervinnarna, blev riktigt lyckad - delvis tack vare en dubbelbokning.

Vi började vår första match klockan 10 (mot planerade 8). Runt lunchtid dök tre killag upp för att använda planen. Vi blev då hänvisad till en närliggande mindre plan. Det hade inte varit några problem för oss att flytta över där, om det inte varit för de riktigt smärtsamma “thorns” (typ kardborre, men mycket vassare och hårdare taggar) som växer som ogräs på många fotbollsplaner här. Landade slutligen på överenskommelsen att vi skulle spela varannan match - riktigt lyckat eftersom det gav mycket mer uppmärksamhet till tjejerna än de vanligen får.

Vi ordnade transport till Jozini åt alla skolorna: Phumanyova från Nongoma; Madlaka från Mkhuze; Scelosethu från Ingwawuma och Qoshama från gränsen till Swaziland.

Som kalvar på grönbete...

Qoshama steget före Madlaka.

Målglädje i Madlaka.

Dagens bästa lag (och skickligaste spelare); Phumanyova.

Madlaka

Scelosethu*

Dagens slutsegrare Qoshama*.

* Zulu-lektion 1:

det finns tre klick i zulu

• q uttalas genom att  att dra tungspetsen ned från gommen. Qo uttalas som ett nasalljud direkt efterföljt av ett klick och sedan o. (shama uttalas som i svenskan).
• c uttalas genom att dra tungspetsen från framtänderna. Sc uttalas med s sedan klick.
• x uttalas genom att dra sidan av tungan från kindtänderna (som när en häst manas på).

Har idag genomfört ytterligare en träning uppe i norr, på Zandlazethu HS. Alla sex skolor var på plats innan bantutimmen var till ända.

Vi genomförde en bra nickträning där det var riktigt glädjande att se både tjejers och coacher engagemang.

Efter avslutade barnaktiviteter spelade vi en kort uppvisnings match mot Thanda Royal Zulus U19-lag. Det är riktigt imponerande att se killarna prestera med tanke på underlaget, som lämnade väldigt mycket mer att önska.

Jag är tacksam att vi fick möjlighet att spela en riktig match, på Thandas perfekta plan, efter allt mina spelare bjudit på under dagen. Jag tog en rejäl chansning och spelade zonförsvar med en rak backlinje, trots att jag introducerade tankesättet förra helgen. Vi lyckades vinna med 1-0, efter att vi bränt många chanser, men också efter en räddad straff -som helhet godkänt, trots att vi har några kaotiska perioder. Allra mest glädjande är att jag lyckades uppfylla mitt mål att få min unga, skickliga, mittback för provspel i en högre serie!

Har idag varit med Thanda Lions FC på community-uppdrag. Ett projekt drar genom Afrika där man röjer mark för nya fotbollsplaner ute på landsbygden. I samband med invigningen av Meyekeni Primary schools nya plan har vi blivit inbjudna att genomföra fotbollsprogrammet.

Mina sexton spelare och jag begav oss till skolan vid niotiden. Väl på plats tog en dryg timmes röjningsarbete vid - stenar, stubbar och sly var det gott om. Vi markerade fyra småplaner där underlaget var som bäst och därefter bjöd vi in alla barn till en miniturnering. Mina spelare tog vars ett lag under sina vingars beskydd, och genomförde matcherna i två halvlekar - en för killar och en för tjejer.

Jag är riktigt glad att jag fick chansen att utforma dagens aktiviteter. Förhoppningsvis har arrangemanget, förutom en rolig dag, gett tjejerna ett medägandeskap av planen. Att jag dessutom, till publikens förundran, bjöd prov på trixning har vi också visat att tjejer kan uppskatta fotboll på samma sätt som killar.

Killarna i Bhekis lag väntar på sin tur att spela.

Phiwe och Sabhawu började sjunga och dansa med de yngsta tjejerna - en given succé.

Kvarts- och semifinalerna syd har flyttats fram till sista maj. Anledningen är att inte alla grupper är färdigspelade. Nu gäller det “bara” att hitta en arena.

Det skall bli riktigt intressant att se hur coacherna hanterar nästa års turnering. När de i år har varit ansvariga för planering och genomförande av grundomgången har det fungerat riktigt bra i två kluster, där fyra lag spelat en dubbelserie respektive fem lag en enkelserie. I de sex andra har det blivit antingen ett knock-out system eller en endagsturnering. Att lämna initiativet och ägandet till coacherna själva tror jag på sikt är ett framgångskoncept, men det kräver att jag sitter på händerna och visar prov på stort tålamod för att inte ingripa i processen, som är långsam, så långsam.

Denna vecka har Sandile besökt fem skolor för Five a Side: Moses Zikhali, Sibhamu, Mtshalekwane, Zandlazethu och Mmemezi. Responsen är fortsatt mycket positiv!

Dagens workshop startade som vanligt för sent. En coach var på plats 08.15, en kom 09.15. Mellan 09.55 och 10.05 droppade 12 till in. I dag var det dock mycket lättare att hantera eftersom vi hade mötet på kontoret. Jag kunde serva med kaffe för de som väntade och miljön är trevlig. Att jag dessutom slapp att agera chaufför gjorde en stor skillnad.

Coachen från Mabadleni och Sport koordinatorn från Somfula i diskussion kring skyddande faktorer och hur de kan användas i fotbollsvardagen.

Den svenska "skopan" har kommit till Sydafrika.

Det är riktigt kul att det är så bra drag kring tjejfotbollen. Totalt på workshopsen har vi haft 33 deltagare från 28 skolor vilket innebär att ~70% (av de totalt 41 skolorna)har tagit del - här är det en riktigt bra siffra!  Sett till det faktum att de dessutom betalat transporten själva är det ännu bättre - det har annars en tendens att skapa stort bortfall. Anledningen att vi valt den linjen ändå är att det är viktigt, för att skapa långsiktighet, att coacherna jobbar för att engagera skolledningen i tjejfotbollen.

Jag är så sakteliga på väg mot kontextuell begriplighet (om det nu finns ett sådant begrepp). Jag vet att det är bantutid som gäller, så jag förväntar mig inte att alla är på plats förrän en timme gått efter utsatt tid. Att det ofta är strul med lokaler och planer är heller ingen nyhet.

När jag kom till Mkuze hall för dagens workshop var det låst och tillbommat. Jag fick tag i en man på Jozinis kommunalkontor. Han informerade mig då om att jag först måste komma till Jozini (30 min enkel resa) för att boka och betala. Att vi bokat per telefon var inte giltigt, inte heller att vi inte fått den informationen i förhand. Efter att jag förklarat min belägenhet vände han och sa att han skulle försöka lösa det åt mig, om jag kunde ta mig till Jozini under eftermiddagen för att betala. Han tog mitt nummer och lovade återkomma.

Efter att ha fått lite coaching av Khosi, min Star For Life-kollega och förtrogna vän,  försökte jag få tag i samma person igen, men blev i stället runtbollad till en herrans massan andra människor som inte hade den minsta tillstymmelse till god vilja att hjälpa mig. Blev slutligen uppmanad att söka Simphiwe via växeln. Innan jag blev kopplad till hennes anknytning hörde jag en kvinna i bakgrunden kommentera det faktum att jag nu sökte henne. När luren plockades upp i andra änden var det av en man som konstaterade att Simphiwe för tillfället inte var anträffbar, men att jag kunde prova igen om fem minuter.

Ringde istället Mr Mdletshe, min kollega i Thanda Lions FC, som genom sitt  jobb som polis i Mkuze har god lokalkännedom och gott om kontakter. Han konstaterade frankt att den hallen ännu inte tagits i bruk. Inte konstigt att de undvek mig på kommunkontoret!

Som tur var dök Sandlasenkosis coach upp redan kvart över åtta. Vi gav oss ut på lokaljakt, med början på en high school för att sedan bege oss till utbildningsförvaltningen innan vi landade på Umkhanyakudes kommunkontor och deras sammanträdesrum.

Tack vare bantutiden, och min relativt utvecklade förmåga att hantera kaotiska situationer med lugnet i behåll, var det ingen som led av denna rokad. Strax efter nio hämtade vi på tre coacher som väntade på en bensinmack, och en fjärde som kom promenerande på vägen. In alles utgjorde sju coacher dagens mycket dynamiska grupp.

Nkosi och Regina i diskussion kring hur de kan implementera kunskapen om salutogena faktorer i sitt dagliga ledarskap.

På planen ägnade vi tid åt skadeförebyggande övningar.

Att ha god greppteknik är grundläggande för målvakterna.

En liten medhjälpare dök upp och hjälpte till att packa väskorna.