Det är lätt att bli hemmablind, men jag slås ofta av det otroliga i att ensam färdas på små skumpiga grusvägar i det sydafrikanska landskapet. Jag tog en del foton på väg hem från dagens träning, men jag missade också en hel del tillfällen.

En miss var två syskon som kämpade sig upp för en backe, med en  skottkära fullastad av vattendunkar; lillasyster först dragandes i ett rep, storebror efter, tappert knuffandes.

En annan var två vägarbetare som höll på att fixa en skylt - den ene uppå den andres axlar.

En tredje var ett oxspann med fyra förspända oxar.

En fjärde var fem, sex tanter utanför en tuck shop i kvällssolen, sittandes i rad på ljugarbänken under en handmålad och nött coca cola-reklam. Tycker fortfarande att det är integritetskränkande att stanna för att ta ett foto av människor jag passerar. Mitt nästa mission är att lära mig frasen “ngicela uku thatha isithombe?”  (får jag ta ett kort?)

Träningen i Nongoma avlöpte väl. Tre skolors spelare deltog samt totalt fem coacher. Eftersom resultaten från förra årets “nationella prov” var dåliga har många skolor endast focus på studier under termin tre och fyra. Detta leder till att te.x. Mchitheki HS har som principbeslut att ingen idrottsverksamhet får bedrivas efter juni. Coachen deltog dock i träningen, så kunskapen om nickningskonsten finns numer på skolan.

"Vid varje träning gör jag en närvarokontroll. Det kan vara av intresse att ha tillgång till statistik i efterhand."

"Det gäller att utnyttja tillfället när vi har tillgång till en boll per två spelare. Dagens tema, liksom gårdagens, var nick."

"Tekniken hann inte bli fulländad under dagens två timmars träningspass, men modet finns där."

"Coacherna var riktigt aktiva i dag."

"Som vanligt avlsutade vi nickpasset med kasta-nicka-fånga."

"Att få till timingen i nickning är inte det lättaste. Under dagens träning har alla givits chansen att mångdubbla sin hitillsvarande kvot av nickar."

Önskar att jag kunde följa EM, om inte på plats, så åtminstone i direktsändning!

Tre av de fyra skolorna i klustret kom till dagens träning. Bukimvelo hade i förväg anmält förhinder.

Träningen var riktigt bra liksom planen som höll förvånansvärt hög kvaliet; både jämn och gräsbeklädd.

Träningarna innefattar alltid något mer än strikt fotbollsutbildning. På uppvärmningen i dag konade jag upp ett litet område och bad därefter tjejerna att dela in sig tre och tre för att göra följa John-uppvärmning. Mycket snart sprang alla i samma stora ring och gjorde exakt samma sak. Jag bröt för att konstatera att de bästa fotbollspelarna är de som har förmågan att bryta mönster. Jag uppmanade gruppen att göra det samma. Efter viss tvekan började de att röra på sig igen, nu i aningen mindre grupper, men med väldigt få initiativ till nya rörelser.

När vi avbröt det hela hade vi en utbrytargrupp, med endast tre spelare, samt två stora grupper. Alla grupper gjorde dock aningens olika rörelser. Det hela gav en perfekt plattform för att prata om hur lätt det är att falla i fällan att göra som alla andra, utan att reflektera över om det är rätt för mig eller inte. Bara göra det enklaste. Följa minsta motståndets lag.

I ett större perspektiv än vad en uppvärmning på fotbollsplanen kan ge bör vi kanske oftare ställa oss frågan - är detta det bästa sättet? Är det så här jag vill göra? Är det så här jag vill leva mitt liv?

….

Vädret är fortsatt ruggigt, men jag tror ändå att dagens träning för Hlabisa klustrets skolor blir av. Temat för dagen kommer att vara nick, men jag kanske måste anpassa intensiteten en aning efter vädret - det är som att ha vinterträning hemma. Trots att det är 15 grader så upplevs det som riktigt obehagligt kallt…

Tjejerna från Mkhaliphi hade inte möjlighet att delta på förra träningen. Deras rektor är inte helt glad åt att släppa iväg dem. För att lösa detta har vi idag träningen på just Mkhaliphi, vilket gör att Somfula och Mbopa för första gången för i år får åka lite längre för att träna.

Dagens träning för skolorna i Nongoma har blivit framskjuten till onsdag. Anledningen är att det är kallt  (uppskattningsvis 15 grader) och regnigt (eller åtminstone risk för regn). Hoppas på bättre väder för resten av veckan!

Efter som vi vann första rundan av NedBank cup var det idag åter dags för matchande. Denna gång vann vi vår första match med 1-0, men tyvärr(?) förlorade vi finalen på straffar. Jag trodde det var helt omöjligt att förlora en straffsparksläggning med Nhlanhla i målet, men eftersom vi missade tre straffar hjälpte det inte att räddade två…

Hur som helst är det skönt att vara ute ur cupen. Det är helt galet att vara tvingad till tre fulla matcher på två dar. I vårt fall har vi dessutom vid två tillfällen spelat två matcher med endast en timmes vila emellan. Snacka om skaderisk!

"Dagens goaste kommentar fick jag från ett barn som hookade upp med oss. Han stod bredvid mig och höll min hand medan jag coachade. Efter ett tag började han pilla på min klocka och frågade: "what's this?". Superskön kommentar! Jag förstår honom dock - det är en digitalklocka med tidtagarur, jag antar att han aldrig förr stött på något liknande."

Tron på svartkonst är stark i zulukulturen och hänger även tätt samman med fotbollen. I Thanda Lions har spelarna använt sig av mutti för att skydda oss från motståndarnas angrepp. Jag har accepterat det som en del av kulturen, och så länge vi använder något som skyddar oss istället för påverkar någon annan är det helt ok för mig.

Jag vet att Inyangas (traditionella örtdokterer) får riktigt bra betalt efter vinster i högsta ligan, PSL, men vad våra motståndare från i lördags betalar sin Inyanga har jag ingen aning om.

Tidigare har jag trott att muttin inte har någon kraft över vita, men efter matchen i lördags är jag beredd att ändra uppfattning. I pausen skulle jag gå in och möta mina spelare, som jag alltid gör för uppmuntran. Att kliva över linjen var som att gå in i ett rum överfullt med negativ energi. Det var en pressande känsla, som något som omslöt mig och gjorde det trögt att röra sig. Det kändes verkligen som att jag klev in i min isolerade bubbla; en bubbla av samma sort det såg ut som att mina spelare befann sig i i första halvlek. En riktigt skum upplevelse som jag inte riktigt vet vart jag skall stoppa i erfarenhetsbanken…

Matchen slutade 2-2 efter att vi lyckats återhämta oss efter att ha hamnat i ett 2-0 underläge redan 20 minuter in i matchen. Det känns riktigt gott att de inte lyckas vinna över oss trots att de tar till all sköns osportligt uppträdande (vad sägs om 1)partiska domare, som i en match mot Young Killers för 2 veckor sen, gav oss 2 nonsens utvisningar som innebär viktiga avstängningar i dagens seriematch mot just Young Killers. 2)uppträde som försenar matchstart eftersom Shongwe, ägaren till Young Killers, inte godkänner de domare som tillsatts av huvuddomaren - han hävdar med bestämdhet att hans söner skall dömma matchen. Slutligen ges besked från SAFAs kontor att en av sönerna skall vara linjedomare. 3) oerhört otrevligt uppträdande, mest från ägaren men också från spelarna 4) anlitande av en tillsynes kraftfull Inyanga). Mitt lag är oerhört starkt, med eller utan vår skyddande mutti-fisk!

När jag hämtade upp min ersättningsbil idag passade jag också på att åka förbi Empangeni för att ta farväl av min trotjänare. Har nu fått besked om att värderingsmannen skriver av bilen. Väntar ännu på det slutgiltiga beskeded från försäkringsbolaget…

"Jag är oändligt tacksam att ingen skadade sig i olyckan. Nu hoppas jag bara på att försäkringsbolaget handlägger ärendet snabbt och smärtfritt."