Att få igång bloggandet från skolorna har visat sig vara en grannlaga uppgift. Utmaningarna är många:

• Ytterst få skolor har tillgång till internet.
• På vissa skolor finns inte tillgång till dator.
• På många av skolorna som har tillgång till datorer vaktar rektorn dem på samma sätt  som draken vaktar skatten i sagorna.

Utöver dessa praktiska utmaningar har jag den senaste tiden också insett att:

• Det inte finns en dagbokskrivarkultur här - inte bara blogg, utan också dagbok är ett okänt begrepp.
• Många sätter inte värde på det de gör, eller de de är. Man får ha i åtanke att de europeiska missionärerna under början av förra seklet kom till Afrika och sa att de afrikanska sederna var ociviliserade. Att som ung tonårstjej med stolthet beskriva sitt liv utan omskrivningar kräver riktigt bra självförtroende.
• I Sydafrika förväntas de svarta inta en underkuvad hållning till den vita befolkningen. Att, som vi önskar, kommunicera på ett jämställt sätt är i det närmaste att be om en inre revolution.
• Det för de allra flesta är begränsande att vara hänvisad till att skriva på engelska.

Med detta sagt - tänk vilken otrolig skillnad vi kan göra genom att vara uthålliga i detta. Vi från Sverige måste visa vägen, utan att förvänta oss allt för mycket respons; se det som tillfredsställelse i sig att vi kan förändra världsbilden för dessa unga kvinnor, även om det går aldrig så långsamt.

Rom bygdes inte på en dag…

Nu är allt klart för nästa veckas Sverigesemester. Jag passar på att ta några dagar nu när skolorna först är upptagna med sina skrivningar, och därpå tar de en dryg veckas lov. Jag har inte varit hemma sen i julas, så jag ser verkligen framemot att få träffa familjen!

På hemväg efter dagens träning körde jag en liten omväg, för att handla vid hantverksmarknaden vid Hluhluwe-uMfolozi Game Reserves infart. När jag kom dit, halv fem, hade de redan stängt. På väg tillbaka till bilen bestämde jag mig för att passa på att ta en tur i parken. Förvisso stänger grindarna klockan sex, men en och en halv timme kan vara värt 45 Rand.

På min lilla runda såg jag så många vita noshörningar att jag tappade räkningen. Skulle gissa att de var mellan 15 och 20 stycken totalt. Såg dessutom bufflar, zebror, gnuer, impalor, nyalas, vårtsvin och velvet-apor. Inte illa som after (eller rättare sagt between) work!

Dagens träning med Cwakeme var riktigt lyckad. Som vanligt var det gott om barn från området på Jabisas idrottsplats. Extra kul idag var att yngre tjejer kom och var väldigt intresserade - snacka om att high school tjejerna är bra förebilder. Gott för deras självförtroende!

Medan vi tränar brukar jag låna ut ett par bollar till barnen på Jabisa, och förvånansvärt nog har jag alltid med mig alla hem - ge en människa förtroende och det visar sig att hon oftast infriar dina förväntningar! I dag hade jag dessutom en personlig assistent, en liten kille som hjälpte mig hålla ordning på kameran och såg till att bollarna hämtades upp.

“Tro på det bästa hos varje människan - tills hon bevisat motsatsen”

På väg till dagens träning med tjejerna från Cwakeme stannade jag som vanligt till för att handla på Spar i Hluhluwe. På alla matvarubutiker finns det vakter som bockar av innehållet i kassarna mot kvittot. Från de svarta kunderna, det vill säga. Som princip visar jag alltid upp mitt kvitto. Jag blir förorättad å de svartas vägnar!

I dag fick jag för första gången en reaktion på mitt handlande. När jag stod med vakten i utgången passerade en vit kvinna oss. Vi hade parkerat bredvid varandra, och när jag nådde min bil frågade hon upprört “frågade han efter ditt kvitto?”.  Jag sa att han inte behövde det efter som jag visade honom det…

För mig visar detta än en gång hur oerhört långt det är kvar till jämställdhet i Sydafrika. Apartheid avskaffades för femton år sedan, men rasismen lever stark. Jag beundrar verkligen alla svarta som kan hantera sättet de blir behandlade på - de vänder så gott som alltid andra kinden till.

Jag är verkligen tacksam för att få uppleva en annan kultur på så nära håll. Det viktigaste för mig är mötet med nya människor och därmed nya perspektiv - nu har jag insett att man inte behöver vara längre hemifrån än hos grannen vart än man bor! Medan jag bodde i Sverige hade jag egentligen dagliga möjligheter att samtala med människor från en annan kulturell bakgrund, men det närmaste jag kom var korta samtal i tvättstugan.

Jag har också insett att vi/jag har en tendens att stirra oss blinda på ursprungsland när vi pratar om olika kulturell bakgrund. Khosi och jag har konstaterat att vi gjort en tillnärmelsevis lika stor kulturell flytt - hon är uppväxt i Soweto, och har de senaste åren har levt i mångmiljonstaden Johannesburgs övre medelklass, medan jag är uppvuxen på en bondgård i Linde, med en kilometer till närmaste granne.

Tänk om vi alla kunde inta en öppen och nyfiken attityd till människor i vår omgivning. Sluta ta saker och ting för givet. Sluta ge de givna svaren och istället reflektera, öppna dörrar. Vem kunde till exempel ana att Sangomor har humor och att de med glädje, inte bara välkomnar mig som utomstående till deras ceremoni, men också klär upp mig till en av dem?

Jag säger som Marcel Proust - “Den enda verkliga upptäcktsresan är att se saker med nya ögon”.

"Du kan läsa mer om mitt besök på Sangomaceremonin på bloggen 5-6/9."

Jag har fått paket! Tänk att man fortfarande kan bli barnsligt glad vid trettiofyra års ålder… Dels fick jag, väldigt välbehövligt, tillskickat mig kläder från LdB FC vilket jag tacksamt tar emot. Den glädjande överraskningen var från min vän Christine; hon har skickat mig ett paket med må-gott!

"Nu skall jag bege mig hemåt för att njuta av innehållet - tack Christine!"

Tre av skolorna hade möjlighet att komma till dagens träning, medan de andra lämnade återbud på grund av exams. Hur som helst var träningen riktigt bra för dem som var där.

"Detta är en riktigt bra spelare, Philile Manukuza, från Mabadleni HS."

Jag väntar fortfarande på definitivt besked från skolorna i KwaGiba klustret. Vi har en planerad träning klockan 13.30, men jag vet ännu inte om vi kommer att genomföra den. Jag håller tummarna för att rektorerna skall släppa iväg tjejerna.

Vi har haft en period med mindre bra resultat för Thanda Lions. Vi har spelat riktigt bra fotboll, men inte gjort mål. Idag lossnade det! Vi vann med 4-0, med fyra olika målskyttar. Riktigt skönt!