Efter gårdagens arbete framför datorn tog jag en chansning och snörde på mig joggingskorna. Min fot har fortfarande inte återhämtat sig från skadan för tre veckor sen; den är fortfarande lite svullen och jag kände av varje steg jag tog i går kväll. När jag slog en lös vristpassning förra helgen var det ok, men insidespassning får jag nog vänta ett bra tag med att slå… Sakta, sakta blir det i alla fall bättre, och jag är glad att jag inte har mer ont i dag än före gårdagens joggingtur.

Jag försöker lära mig zulu. Det är inte lätt. Inte lätt alls… Jag har varit här i två år och kan ändå inte använda mig av språket, annat än enstaka ord. Nu måste jag ta tag i det!

Anledningarna att jag ännu är engelsktalande här nere är två: de flesta kan förstå och prata engelska och dessutom är jag en verbal person som blir frustrerad om jag inte kan uttrycka mig fullödigt. Jag har dock insett att jag måste börja använda det jag kan för att komma vidare.

Från och med nu är det ‘lär dig tala zulu’ CDs som gäller när jag är ensam i bilen. I kväll har jag dessutom satt mig ner med tillhörande häfte för att försöka få ordning på eländet. Innan jul hittade jag också en barnbok ‘min första engelsk/zulu’-bok, som eventuellt kan hjälpa mig på vägen…

Vi kommer åter att anställa en person som skall lägga all energi på att försöka få igång kommunikationen mellan tjejerna i de sydafrikanska skolorna och de svenska vänföreningarna. Jag vägrar tro att det är omöjligt, men frågan är hur långt tålamodet räcker till hemma i Sverige.

För oss i den välbärgade delen av mänskligheten har världen krympt avsevärt de senaste hundra åren. Vi kan ta oss vart som helst, när som helst. Det är en självklarhet att ha tillgång till el, vatten, hälsovård, sjukvård, hälsosam mat, högre utbildning,  fast telefon, mobil, brevutbäring, dagstidningar, TV, dator, Internet, eget eller pålitligt transportmedel. Den världen skall kombineras med livsbetingelserna på den allra djupaste landsbygden i Sydafrika; där man lever på gångavstånd hemifrån, med mycket begränsad kontakt tvåvägs-kommunikation med världen utanför (TV finns i en del hem, men det är inte mycket substans i TV-tablån).

Med detta sagt, är det uppenbart att en fungerande kommunikation mellan de svenska och sydafrikanska tjejerna kommer att kunna ge helt nya perspektiv för alla inblandade. Jag hoppas, hoppas, att vi lyckas att få genomslag!

Efter gårdagens match med Thanda Lions FC skulle jag i vanlig ordning skjutsa hem spelarna som bor långt från allfarsvägen; i praktiken betyder det knappa fyra timmar, varav den mesta tiden på grusvägar.

Eftersom det regnat ordentligt i helgen var det en hel del vattenpölar och leriga avsnitt. Leran går oftast inte att undvika att köra igenom. Det som gäller är att försöka läsa vägen innan man ger sig in i eländet, och att se till att man har tillräcklig fart för att ta sig igenom. Vattenpölar däremot är luriga. Om man kan bör man köra en alternativ väg, eftersom man inte vet hur djup den är…

I går gjorde jag dock en grov missbedömning när jag trodde att jag skulle köra genom lera visade det sig att det istället var en mycket lerig vattenpöl. Och plötsligt blev det svart. Becksvart. Innan jag fattade att det var hela vindrutan som täckts av lera hade jag som tur var fått stopp på bilen utan missöden. Jag är tacksam att pölen var strategiskt placerad på en raksträcka, annars hade det kunnat sluta illa.

Hur vet man att en orm är en orm och en mask en mask? Denna lilla stackare har efter ihärdigt ringlande och kringlande lyckats med konststycket att slå knut på sig själv. Jag har aldrig tidigare sett en mask som slingrat sig så, men inte heller sett en så liten orm…

Efter sökande på Internet har jag hittat en mycket sällsynt trådormsart som finns på Barbados; om det är den samma som jag haft på besök kan man verkligen fråga sig vad som fört den till min sandal… Den logiska slutsatsen att dra borde så ledes vara att ormen är en mask.

Även en stor spindel kan vara svår att upptäcka. Trots att denna hängde mellan mig och en av mina spelare jag pratade med, tog det en bra stund innan jag såg den, eftersom min synskärpa var inställd på Nhlanhla, långt bakom nätet.

Termiterna har varit högaktiva på min altan under natten. Igår syntes inte ett spår av dem, men nu har de kommit en bra bit i sitt byggande genom att transportera sand dryga metern upp från marken. Som rättmätig innehavare av deras valda byggplats har jag dessvärre sett mig nödd och tvungen att avhysa dem, trots att  jag imponeras av deras insatser.

Kartläggningen av årets coacher och sportorganisatörer i skolorna har börjat. Jag hoppas att vi kommer att ha kvar några drivande krafter i varje zon, men med lärarna här vet man inte riktigt vad som händer - det är stor omflyttning inför varje nytt läsår…

Ibland vill jag bara hem till Sverige och det begripliga. Just  nu är en sån stund…

Zulu-kulturen är väldigt stark, och jag uppskattar den till stora delar. Tron på svartkonst, som förekommer i de flesta afrikanska kulturer, kunde jag dock leva utan; samhället påverkas otroligt mycket av den stora tilltron till häxdoktorerna och deras ‘kunskaper’.

Nu har en god vän till mig i princip fått en dödsdom av en häxdoktor. Han påstås ha använt sig av svart magi på grund  av avundsjuka mot en, nu försvunnen, man i grannskapet. Att min vän inte varit i närheten av den bortförda mannen har inte med saken att göra; häxdoktorn har sagt att han är skyldig, och då är han det.

Han försöker nu leva vidare, utan att vidta några åtgärder. Det gör att misstankarna mot honom förstärks; naturligtvis måste han ha fått krafter från bortförandet som gör att han känner sig osårbar. Om han istället skulle välja att fly hemifrån skulle det vara ett tecken på att han är skyldig, eftersom han inte vågar vara kvar. Att koppla in polisen är ingen idé. Om de skulle komma fram till att det är någon annan som är skyldig så är tron den att min vän antingen har använt svartkonst för att få kontroll över polisen, eller att han lejt någon.

Jag har mycket litet hopp att min vän kommer att överleva detta, precis som forna tiders häxor i Sverige inte hade en chans när anklagelserna riktats mot dem.

Gårdagens önskan om regn gick i uppfyllelse. På köpet fick vi både åska och strömavbrott. Sitter nu på kontoret, i min strykfria outfit, och konstaterar tacksamt att vi även i dag begåvas med regn.

Grymt orutinerat att inte stryka dagens kläder i går kväll; jag kan inte direkt säga att jag blev förvånad när strömmen lyste med sin frånvaro i morse…