Har i dagens hetta börjat nynna på scoutklassikern “Temperaturen är hög uti kroppen”, fast här är det ändå varmare utanför densamma. Idag har jag till och med svettats inomhus med aircondition påslagen… Både jag och datorn visar tydliga tecken på seghet.

♫♪♫♫ För temperaturen är hög runtom kroppen, närmare 40 än minus 27,5… ♫♪♫♫

Nu hoppas jag på ett gott, ihållande regn!

Måste åter börja processen att förlänga arbetstillståndet. I fjol tog det en väldig tid, men jag hoppas att det skall gå smidigare i år. Eller snarare ska jag kanske säga att jag nu insett att jag måste börja i tid för att inte vara superstressad innan jag fått alla papper på plats. Nu gäller det att beställa utdrag ur brottsregistret, göra läkarundersökning och röntga lungorna…

Har pyspunka på ett framdäck. Får snällt bege mig till verkstan för att få det fixat…

Precis när ormen blivit avskriven som ödla stötte jag istället på en suspekt spindel; när jag skulle skölja ur sophinken följde en brun spindel med röd mage med. Efter en snabb slagning i spindelboken kunde jag lättat konstatera att den bruna änkan inte alls är lika giftig som hennes svarta kusin…

Ormen på min altanstolpe visade sig vara en ödla modell större. Jag fick åter ögonen på den idag. Medan den låg stilla trodde jag fortfarande att det var en orm, men benen avslöjade den slutligen för vad den verkligen var…

Har sedan i fredags eftermiddag spenderat det mesta av min tid med laget på Thanda. Vi har hunnit med tre träningar och en match. Dessvärre bärgade vi bara 1 poäng, trots att vi spelade mot ett ganska svagt motståndarlag. Jag gillar inte att skylla på domaren, men den här gången är jag beredd att göra det (trots att vi borde ha kunnat skapa mer målchanser i första halvlek) - vi fick en utvisning sex minuter in på andra halvlek, för absolut ingenting. Frustrerande!

Som tur är tappade även våra toppkonkurrenter poäng, så vi ligger kvar på andraplats med chans på förstaplatsen. Vi kommer dessutom att lämna in en protest från gårdagens match, eftersom motståndarna mörkade vilka spelare som skulle varit avstängda efter förra helgens utvisningar. Möjligen kommer det att kunna föra oss till toppen…

…u a cha cha cha!

Två ormar på en vecka är inget märkvärdigt i sig. Problemet med de två senaste mötena är att de varit allt för närgångna.

Den första jag mötte på var förra söndagen. Jag satt i lugn och ro på altanen och försökte återanpassa mig till den sydafrikanska värmen. Plötsligt fick jag syn på en orm som låg uppe på en av altanstolparna och njöt av den samma. Jag stod och tittade på den en stund innan jag gick in för att hämta min kamera. När jag fått i minneskortet och kom ut igen var den spårlöst borta. Mindre roligt! Jag bestämde mig för att återgå till min fåtölj och mitt kaffe (en orm skall inte få bestämma om jag skall njuta av min altan eller inte) men när det började rassla i stupröret rakt över mitt huvud gav jag upp min utevistelse.

I går efter träningen ville TK att jag skulle följa med och träffa hans mormor, som är sjuk. Som tur var använde jag ljuset från min mobil för att se vart jag satte fötterna - där var en orm igen, knappa metern framför mig. Som tur var verkade det inte vara en aggressiv sort. Jag försökte hålla koll på den medan TK hämtade en pinne för att slå ihjäl den, men den hann gömma sig i grönsakslandet innan han hann tillbaka, så den ormen slipper jag nog se igen.

Det är en sak att ha ormar nära, och under kontroll; en helt annan när de försvinner, men man vet att de måste vara i närheten. Jag är ganska övertygad om att den  jag såg i söndags huserar vid min stuga; normalt sett har jag gott om ödlor på altanen, men sen jag kom tillbaka från semestern har jag inte sett en enda. Från och med nu är det rejäl ficklampa som gäller när jag skall gå från bilen till stugan på kvällarna!

Oj, vad skönt det hade varit med en snabb internetuppkoppling! Jag blev intervjuad för Kattis & CO precis innan jag lämnade Sverige. Nu är uppdraget att skicka över både bilder och ett bildspel härifrån.  Trots att jag använder mig av Sprend tar det en halv evighet. Många gånger har det också brutits mitt i skickningen; jag hoppas att det inte händer idag.

Jobbade några timmar igår, och hann då bland annat ett bra möte med Mdu, men helt återställd kände jag mig inte alls. Kom hem strax innan sex och somnade på en gång. Vaknade i morse efter dryga fjorton timmars sömn, så nu borde jag ju rimligtvis vara ‘back on track’.

Har hittintills bara hållit mig till flytande föda, om man bortser från en mango igår. Vi får väl se hur det blir när jag försöker äta igen. Hur som helst räknar jag med att kunna jobba i dag och vara på träning i kväll. Vi får väl se hur det blir med det…

Har äntligen pallrat mig iväg till jobbet, men jag är inte helt ok; ett tydligt bevis på det är att klockan är tre och att jag, en av de största kaffedrickarna på södra sidan ekvatorn, inte har druckit min första kopp kaffe för dagen…