Har insett att jag måste ta tag i min krånglande fot (sen skadan i början av januari). Jag lyckades få en tid hos Hluhluwes enda sjukgymnast - som tur var en riktigt bra sådan. Efter en del mobiliserande, masserande och instruerande är jag redo för att ta tag i rehaben på riktigt.

Har blivit tillfrågad av ett klubblag om att spela för dem i de sista åtta omgångarna. Talade om för dem att jag är fullständigt otränad, men om de vill att jag skall spela gör jag det gärna. Coachen har jag träffat på en tränarkurs, och han är helt övertygad om att jag kan tillföra laget mycket. Vi får väl ser hur det blir med det…

I dag spelade vi sista seriematchen för säsongen. Tyvärr lyckades vi inte göra mål, men vi spelade fantastiskt bra så länge orken räckte i hettan (70 minuter). Kul att avsluta säsongen med flaggan i topp. Med tanke på att vi redan säkrat tredjeplatsen var det viktigaste idag att visa att vi är ett bra, spelande lag!

Motståndarna till dagens match var riktigt sena, även i Sydafrikanska mått mätt. Matcher i ligan startar på utsatt tid, så även dagens match. Att Amapayipi inte dök upp förrän en timme senare hade inte så mycket med saken att göra, inte heller att Spha fick åka och hämta upp dem eftersom de fått en pyspunka på den överfulla bilen. När de väl kom på plats spelade vi en halvlek. Både vi och domaren ansåg att vi borde vunnit matchen, så istället för en 45 minuters halvlek spelade vi en timme. Tyvärr hjälpte det föga…

I våra sinnen fanns inget annat än vinst, men vi lyckades hamna i underläge tre gånger om, så i slutändan får vi kanske vara glada att vi i alla fall bärgade en poäng.

I samband med dagens tröjöverlämning gavs tjejerna från Procivitas chansen att hålla i en träning för tjejerna på Masibonisane HS - sann träningsglädje var resultatet.

'Procivitasrepresentatnerna blev mottagna av coach Mbatha och några tjejer ur fotbollslaget. '

'Tjejerna bjöds på rundtur på skolan.'

'Under rundturen pågick ännu undervisningen, men ett par tjejer tog en fotopaus.'

'Rundturen var mycket uppskattat från båda håll.'

'Procivitas-tjejerna har verkligen snappat upp vad fotbollen i projektet handlar om - de skötte träningnen på ett utmärkt sätt!'

'Hur var det nu? Blicken på bollen är nyckeln till att lyckas med tillslaget...'

I samband med eftermiddagens besök på Masibonisane HS passade jag på att dela ut Vä IFs ställ som de skickat ner. Både tjejerna och coach Mbatha var riktigt glada åt material-tillskottet.

Även det andra mötet avlöpte väl. Glädjande nog kom både Aishile från Department of Education och Xolani från Department of Sport and Recreation. Det är stort, mycket större än man kan förstå. Att två tjänstemän, med en timmes körning från Jozini respektive Richards Bay, tar sig tid att komma till ett flick-/damfotbollsmöte i ett område där det är herrfotboll som gäller, är näst intill otänkbart. Jag riktar en tacksamhetens tanke till Mr Ngwenya, som är ordförande för SAFA UMkhanyakude; både för hans godkännande av projektet, men också för det faktum att han tog in mig som sjukgymnast för UMkhanyakudes herrlag i KwanaLoga - här är man ‘ingen’ tills man bevisat motsatsen - både Aishile och Xolani refererade till min roll i Pietermaritzburg, med största respekt.

'Ms Buthelezi (Mduku HS), Ms Ncube (Somfula HS), Mr Maseko (DoE), Mr Mtembu (DSR) och Mr Sithole (Nkosana HS)'

Nu får vi se hur vi kan samarbeta för att nå så stor utveckling som möjligt under året; jag ser med spänning fram emot det!

Eftermiddagens möte(n) blev riktigt bra. Det första höll Mdu i, utan min inblandning. Coacher och sport koordinatörer från tio skolor deltog och det viktigaste beslutet som fattades var att de skall bilda en kommitté som ansvarar för att damfotbollen, framför allt i skolorna, lyfts fram.

I utvärderingen kom det fram att alla närvarande tycker att LdB FC For Life har gett mycket både till tjejerna som spelar och till coacherna som tagit del av coaching clinics och workshops. Coacherna framhöll, unisont, att de fått ett helt annat perspektiv på ledarskap och att deras fotbollskunskapsnivå ökat väsentligt. Den allmänna önskan är att vi skall fortsätta med klusterträningarna.

En coach, Mr Sikhosana från Mgwazeni,  nämnde ledarskapet bland tjejerna som en av de riktigt stora pluseffekterna. Efter fjolårets five-a-side-turnering* i skolan har han gett tjejerna mycket större ansvar i laget, vilket han tydligt ser en effekt av även i klassrummet - om han behöver lämna klassen ger han ansvaret till någon av fotbollstjejerna och de fixar det alldeles utmärkt.

Det som framhölls som mindre bra är att tjejerna inte fått så mycket material som coacherna hoppats på. Här är yttre motivation tyvärr väldigt drivande och jag måste erkänna att jag som medveten strategi valt att inte tillfredsställa den biten - jag är övertygad om att de som har en stark inre drivkraft är de som vi måste bygga utvecklingen kring. Om coacher engagerar sig för att de kan få materiella ting är engagemanget varken genuint eller hållbart. Av den anledningen har jag inte heller skyltat med vänföreningarnas insamling hemma i Sverige - när vi väl brottas färdigt med tullen kommer de skolor som har den mest aktiva attityden att få sitt material först; materialet borde ses som en bonus i projektet inte syftet.

Coacherna lyfte också upp önskemål om att kunna ge de största talangerna möjligheter att mäta sig mot bättre spelare och att få chansen att spela i bra klubblag i Sydafrika, eller att till och med åka till Europa för att spela. Vi har redan planerat en struktur där coacherna skall få ta ut först ett skollag (5-a-side), därefter ett clusterlag(totalt 9 lag) och slutligen ett all star team (totalt 3 lag). I samband med att All star teamen spelar mot varandra kommer också distriktets bästa damlag att delta. Jag kommer också att undersöka om vi kan involvera landslagsledningen på något sätt.

Jag ser fram emot ett nytt verksamhetsår där coacherna kommer att ta ett betydligt större ansvar att driva processen framåt!

* I fjol drev vi ett speciellt projekt i form av en  five-a-side turnering i skolorna. Sandile, som jobbade med oss i tre månader, åkte runt med två mål i bilen och körde en eftermiddags turnering i 36 av projektets skolor. Tanken bakom var att låta tjejer som aldrig fått chansen att prova på att spela skulle få ta steget in på planen, samtidigt som tjejerna från skollaget skulle få chansen att jobba med sitt ledarskap och vara experter. Varje två spelare från laget bjöd in +/- sju nybörjare från skolan. Därefter var de två ansvariga för förberedelser inför turneringen samt coaching och dömning under densamma.

Ligger ohjälpligt efter med bloggandet efter att veckan varit bra, men intensiv och energisugande. Uppdaterar på korrekta dagar, även om det är skrivet i efterhand - jag hoppas att det inte blir en allt för stor läsarstorm…

Efter besöket på Sandlasenkosi tog vi en lunchpaus på Gosth Mountain Inn. Som tur var åkte vi i två bilar, så jag kunde lämna mitt sällskap i lugnet medan jag hastade vidare mot Hluhluwe och vidare uppdrag.