Dagens huvudpunkt var ett möte med Nomkhosi på fotbollförbundets kontor i Mkuze. Vi är nu inne i diskussioner kring hur vi kan lägga upp strategin kring seriespel för damer/flickor i distriktet.

Vi har enats om att vi behöver hålla ligorna så lokala som möjligt. Tidigare har vi diskuterat möjligheten att variera antalet spelare på planen utifrån hemmalagets planmått, men i dag vägde diskussionen över till fördel för 7-manna fotboll. Jag tror att det finns många fördelar med att starta med 7-manna:

planen är mindre (vilket är ett plus både när det gäller bristande tillslagsteknik och uthållighet)

varje spelare blir mer delaktig i spelet (vilket gynnar utveckling av både teknik och speluppfattning)

reglerna är enkla (gör att man kan lägga mer vikt på individuell skicklighet och grundprinciperna i anfallsfotboll istället för att prata taktik)

kräver färre spelare (stor fördel när det handlar om att få ihop många lag i ett litet område)

slipper konkurrens om 11-mannaplanerna med herrarna

Från mitt perspektiv är detta klockrent, men jag vet också att det enda som räknas som fotboll här är 11-manna. Nu gäller det att få med både klubbansvariga och fotbollförbundet på tankegången. Första steget är att Nomkhosi och  jag ha en heldag tillsammans nästa vecka, då vi skall hinna med att skriva ner ett förslag på regler och struktur, samt åka ut och träffa klubbar i Jozini. Vi får se när det händer, men jag är i alla fall övertygad om ATT det händer.

Jag glömde ge bakgrunden till varför jag ägnade mig åt matematiska övningar igår, till synes allt för långt efter den aktuella dagen; efter mötet med Makhosi från Department of Education fick jag igår tillgång till en lista över alla distriktets skolor…

I mitten av februari bevittnade jag distriktsslutspelet i en landsomfattande skolfotbollsturnering. Jag kunde då konstatera att fyra av slutspelets nio lag återfinns i vår verksamhet.

Vi driver LdB FC For Life i samarbete med 35 av distriktets 150 high schools; det betyder att vi in alles når ut till ca 23% av skolorna i Obonjeni, medan vi utgjorde 45% av slutspelslagen - siffrorna talar sitt eget tydliga språk!

I morse hade jag ett inplanerat möte klockan 9. Jag fanns på plats på kontoret i god tid, men Makhosi från Department of Education dök inte upp. Klockan 3 ringde hon och meddelade att hon nu var på plats i Hluhluwe. Jag gav mig genast av till Whipmy där vi, över en kopp kaffe, diskuterade LdB FC For Life och synergier mellan projektet och DoE.

Hade detta hänt för ett eller två år sedan hade jag ringt och jagat henne, men nu fortsatte jag lugnt med min administration. Det viktigaste är inte att man har mötet i tid, utan snarare att det hålls med kvalitet.

En lugn söndag är till ända. Började dagen hemma i sakta mak, innan jag åkte för att bevittna ett par fotbollsmatcher i närområdet.

Jag är grymt imponerad över bollkontrollen som visas upp på dessa ojämna planer där det ömsom är vadhögt gräs, ömsom hårdpackad jord. Om jag hade klivit in på planen kan jag lova att jag inte ens hade lyckats ha ett halvt rätt…

Vissa dagar på planen vill jag bara glömma. Idag är en sån dag. Vi (Thanda Lions) var inbjudna till en turnering i Richards Bay, dit vi åkte med gott självförtroende. Under uppvärmningen insåg jag att det var något som inte stämde, men det fanns ingen möjlighet att dra i det så nära inpå matchstart.

Vi saknade några nyckelspelare, vilket föranledde att jag omdisponerade laget och jobbade med en ny organisation. Under normala omständigheter tror jag att vi hade klarat det mycket bättre, men med sämre inställning och fokus än vanligt spelade vi riktigt dåligt, framförallt i vårt försvarsspel…

Att förlora är en naturlig del av fotbollslivet, men bristande inställning kan jag inte acceptera. Nu gäller det att ta nya tag!

Vi jobbar fortfarande med att få in information från skolorna. Det som kan tyckas enkelt hemma är inte alls lika enkelt här. Den ende som har rätt att ge ut information om en skola är rektorn. Att be en rektor om information är enkelt, men att få honom/henne att vidareförmedla den är en helt annan sak. Det klart bästa sättet att få in den efterfrågade informationen är att boka in ett möte med rektorn och hoppas att han/hon är där när man kommer på besök.

Vi har i alla fall fått information från de flesta skolorna nu. Efter påsklovet hoppas vi att vi kan komma igång ordentligt med bloggandet från skolorna också…

Första terminen är snart  slut och för tillfället skrivs prov ute på skolorna. Under påsklovet kommer jag förhoppningsvis att besöka Mvezo för att hålla i fortbildning för tränare och ge spelarna nya tips i samband med träningar. Jag väntar på att byrådet skall komma tillbaka med ett positivt besked, sen blir det detaljplanering.

I gårdagens match mot Mankuze Madrid (som liksom vi i Thanda Lions slutade trea i sin serie) spelade vi riktigt, riktigt bra.  Vi var oerhört disciplinerade i 90 minuter - något som sällan/aldrig händer på vår nivå i Sydafrika. Som coach är jag mycket nöjd med sättet vi genomför matchen och jag hoppas att spelarna känner att vi har tagit ett rejält kliv i rätt riktning.

Som extra grädde på moset fanns både Tallman Sibiya (styrelseledamot i distriktets fotbollförbund) och Isaac Zulu (tränaransvarig i Jozinis lokala fotbollförbund) på plats - de var båda imponerade över vårt sätt att spela fotboll. Min förhoppning är att detta var ytterligare en pusselbit som föll på plats för att vi skall få ännu större support från SAFA vad gäller LdB FC For Life.

Slutresultatet då? Vi vann med 2-1 och blev därmed femte bästa lag i distriktet. Jag är helt klart nöjd med säsongen. Nästa år hoppas jag att vi på riktigt kan utmana om förstaplatsen och därmed kan kvala till Vodacom.

Idag är det allmän helgdag i Sydafrika. Efter en förmiddag med administration kommer eftermiddagen att ägnas åt match med klubblaget. Jag hoppas att vi, när slutsignalen ljuder, kan utnämna oss som femte bästa lag i distriktet.