Idag var det så dags för FNBs stora turnering i Durban. Jag och en av kvinnorna i laget lämnade Hluhluwe klockan 6 för de knappa tre timmarnas körning söderöver. Övriga spelare begav sig av redan klockan fyra, vilket inte alls föll mig i smaken, och för Inas del var det den höga musiken som gjorde att hon valde att åka med mig…

Väl på plats var det i vanlig ordning förvirring vad gällde tider och organisation, men vi lyckades vinna vår första match. I väntan på den andra matchen blev vi plötsligt uppropade via högtalarsystemet, att vi skulle infinna oss för match inom 10 minuter. När det var dags för avspark letade vi fortfarande efter två av startspelarna - vi hittade dem slutligen längst fram i matkön…

Motståndarna i den andra matchen var allt för starka  (vi tvivlar alla på att de verkligen jobbar för FNB, men det finns inget sätt att kolla det på…). Bra motståndare och kass uppladdning är ingen bra kombination så förlusten var tidigt ett faktum. Hur som helst har alla uppskattat vägen till turneringen och det var trevligt att få en dag i Durban. Vi har haft fem kvinnor som varit mycket trogna på träningarna och som också var med i dag - jag upprepar vad jag tidigare sagt: jag är övertygad om att detta har fört acceptansen för damfotboll ytterligare ett steg framåt.

Började dagen med en tvåtimmars träning på Thanda med Thanda Lions. Efter lunch begav jag mig till Hluhluwe för den sista träningen med banklaget, för att finslipa de sista detaljerna, inför morgondagens turnering. Halv fem var det så dags för dagens sista träning, denna gång med Thanda Lions igen. En bra dag, med bra fart och bra kvalitet i träningarna.

Från Mbopha bar det raka vägen till Thanda, via Hluhluwe, för träning med Thanda Lions. Denna helg spelar vi inte förrän måndag, som är en allmänhelgdag här, så i kväll var det hårdkörning som gällde. Riktigt trötta, men nöjda,  spelare var det som klev av planen efter avslutat pass.

På Mbopha träffade jag fotbollstjejerna och deras coach. De har ett väldigt aktivt lag och ett brinnande intresse för att spela fotboll. Coachen, Mr Ndluli, har startat ett klubblag och på måndag har de premiär i sin liga - jag både hoppas och tror att de kommer att lyckas bra, med tanke på alla talangfulla och skickliga spelare laget har att tillgå.

Jag fick tillfälle att presentera Backarnas FF som Mbophas svenska vänförening och Linda Forsberg som deras mentor. När jag packade upp det rosa/svarta matchstället som Backarnas FF skickat ner utbröt jubel i laget. Tjejerna provade glatt tröjor och shorts och lagfototagning var självklart (bild kommer snart att läggas upp).

Tjejerna skrev ett tackbrev som finns att läsa på http://www.itsawomensworld.se/ldb-fc-for-life/schools

Efter avslutat möte med rektorn på Mabandleni begav jag mig mot dagens andra träff, denna gång på Mbopha. För att komma från den ena till den andra skolan var det först  25 minuter på grusväg och riktigt, riktigt dålig asfaltsväg innan jag kom ut för 40 minuter på bra asfaltsväg. När  jag passerat Hluhluwe med tio minuter kom jag så slutligen in på de sista 50 minuternas skumpande på grusvägen till Hlabisa. Det tar onekligen på krafterna att köra här, men det hinner aldrig bli tråkigt eftersom man måste vara helskärpt hela tiden, och dessutom är det ju slående vackert…

Började dagen med ett besök på Mabandleni. Tanken var att jag skulle få med mig information till hemsidan därifrån, men av det blev det intet. Skolans enda dator är en laptop, och den var för tillfället på en outing. Hur som helst fick jag en god möjlighet att bekanta mig med skolans nye, och mycket dynamiske, rektor.

Mr Abnar har en fantastisk attityd. Mabandleni ligger verkligt avsides och utvecklingen går mycket långsamt. Nu har skolan äntligen fått el i administrationsbyggnaden, men i övrigt får man klara sig utan både el och vatten. Trots, eller snarare tack vare detta, trivs Mr Abnar förträffligt. För honom är detta ett utvecklingsprojekt som han planerar att driva på fyra år. Han har redan efter fyra månader på skolan satt flera stenar i rullning, varav den största och viktigaste är att han vill omvandla skolan till ett Technicon, där eleverna utöver teoretisk grundkompetens också får träning i ett praktiskt yrke. Om han lyckas genomdriva detta kommer det att förenkla för eleverna att efter avslutad skolgång kunna jobba för att spara ihop till eventuella universitetsstudier - jag önskar honom ett innerligt lycka till!

Skall i morgon göra två skolbesök. På Mabadleni skall jag träffa coachen och rektorn, framför allt för att få information till deras profil på hemsidan. Klockan tolv skall jag sen träffa tjejerna på Mbopha för att överlämna stället som Backarnas FF skickat ner. Behöver ta fram lite information innan jag åker dit, men det skall ännu hinnas i kväll.

Nu är det våran tur att ombearbeta hemsidan för projektet. Bilder skickas och information samlas in - kommunikationen till Sverige här ifrån är betydligt enklare än den med skolorna som ligger här om kring… Vi skall dock göra allt som står i vår makt att informationen skall nå de nordliga breddgraderna förr än senare.

Det verkar som att allt har löst sig vad gäller mitt arbetstillstånd. Efter lång väntan fick jag igår slutligen komma in till handläggaren. Han var nöjd med alla papper han fått in, men det saknas ett utdrag ur det sydafrikanska polisregistret och ett dokument från SAQA (en instans som klargör att kvalifikationerna man har är bra nog för att få ett arbetstillstånd).

Efter en pratstund om projektet, fotboll och kvinnliga coacher gav han mig beskedet att jag nog ändå inte behövde lämna in de sista papprena, men att han skulle återkomma om hans manager misstycker.  Jag hoppas att det bara var ett tomt hot och att jag faktiskt får tillbaka mitt pass om två veckor, som utlovat.

Det går sakta, så sakta. Sitter i kön på Home affairs. Väntar ännu på att komma in för att få reda på om de är nöjda med papprena jag har med mig.