För att komma hem från Nongoma valde åter omvägen genom Hlabisa och Umfoloziparken. Det är verkligen skönt att få köra asfaltsväg när det står till buds. Att det tar en halvtimme längre kan jag ta.

'De enda djuren jag fick syn på i dag var en grupp babianer.'

Efter avslutat besök på Nhlanhlayethu bad Mr Buthelezi mig om skjuts in till Nongoma. Självklart tillmötesgick jag hans önskan.

När jag ändå var i stan passade jag på att ringa S’fundo, en av mina spelare i Thanda Lions, som bor och pluggar i Nongoma. Han kom och mötte mig på macken för vidare transport hem till hans inackordering.

'Bygget är enkelt, men funktionellt.'

'Utsikten är vacker, men inget S'fundo bryr sig så mycket om...'

'Rummet rymmer två 90-sängar (och därmed två hyresgäster) och ett litet bord i hörnan. Eftersom det finns en glödlampa funkar det i alla fall att plugga där inne. Enda problemet är egentligen att det regnar in, men om sängen flyttas så klarar S'fundo sig hyfsat torrskodd.'

I samband med mitt besök på Nhlanhlnayethu HS passade jag på att lämna över tröjor till tjejerna, från deras vänförening Växjö FF.

Glada tjejer i nya tröjor från Växjö FF.

Det var verkligt kul att se entusiasmen på Nhlanhlayethu HS. Damfotbollscoachen Mr Buthelezi har, tillsammans med två kollegor, hittat på en ny sport - Focus Ball.

Det är uppenbart att det ligger en hel del tankemöda bakom. Spelplanen är indelad i en åttahörning, som i sin tur är indelad i 8×4 zoner. I matchen är det två lag á 6 spelare involverade, där det gäller att hålla bollen i luften och göra mål i en korg i mitten. Förutom att man får poäng för att göra mål får man också poängavdrag för sina misstag (hands, död boll, offside osv.)

Precis som namnet antyder måste spelarna vara riktigt fokuserade. Killar och tjejer kan spela tillsammans, eftersom det inte alls är en fysisk gren, och det var uppenbart att alla deltagare tyckte det var roligt att spela!

Är nu på väg till ett spännande skolbesök på Nhlanhlayethu HS. Coachen, VF Buthelezi, är mycket engagerad i sitt lag och har nu funderat ut en ny fotbollsgren som kräver både bollkontroll och fokus (jag tror att han kallar det ‘focus ball’). Skall bli kul att se!

Efter att ha släppt av mamma på flygplatsen i Richards Bay passade jag på att göra en del inköp. På listan stod bland annat bollar och batteriladdare.

Alla skolor som deltar i vår 5 a side turnering får vars en boll till tjejlaget; för tillfället är lagret tomt. Batteriladdare behövde jag till en lånad videokamera, eftersom jag blivit inbjuden till Nhlanhlayethu för att se en ny fotbollsgren coachen där har utvecklat. Tanken är att jag skall hjälpa honom dokumentera för en ansökan om bidrag hos Department of Sports and Recreation. Att hitta rätt laddare var inte det lättaste, så det fick bli ett minneskort på 4mB till den vanliga kameran i stället.

På vägen hem skulle jag stanna till hos en av mina nya spelare för att lämna av hans kvarglömda fotbollskor. Mamman kom ut för att hälsa och ett, tu, tre var jag inbjuden för att prata med pappan också. Juice hälldes upp och jag fick både en traditionell kjol och en pärlad t-shirt som gåva i bevis på att föräldrarna är mycket tacksamma för vad jag gör. Jag var inte alls förberedd på situationen, och jag tycker att det är mycket svårt att ta emot gåvor. Hur som helst var det trevligt att prata med föräldrarna;  mamman primary school-lärare och pappan rektor för en high school samt fullmäktigeledamot.

På lördag är det dags för turnering i våra nordligaste skolor; det skall bli riktigt kul att träffa dem igen. Eftersom det kommer att bli en hel dags jobb då passar jag på att ta min lördag i dag.

Den senaste veckan har min mamma varit hemma i stugan medan jag varit på kontoret och när det var läger med laget fick hon snällt följa med. I dag blir det hemresa för hennes del.

I går kväll fick jag äntligen en rapport från Durban. Killen som skadade sig i matchen mot oss är fortfarande kvar på sjukhuset, mycket förvirrad. Jag är glad att han fortfarande är vid liv och hoppas innerligt att han återhämtar sig.

Jag måste erkänna att jag haft riktigt svårt att koncentrera mig idag. Mina tankar söker sig hela tiden tillbaka till gårdagens olycka. Jag har, utan resultat, försökt få tag på information om hur det gått för killen. Jag hoppas innerligt, men tror egentligen inte, att han kommer att klara sig.

Här firas varken Pingst, Kristihimmelsfärd eller Valborg, däremot har den gångna helgen vikts som firande av landets frihet; i går var det “Freedom Day”, vilken firas till minne av de första demokratiska valen i Sydafrikas historia (1994).

Eftersom så väl skolor som kontor är nedstängda över en långhelg som denna begav jag mig iväg på läger med mitt lag. Vi hann med träning, turnering (där vi stod som slutsegrare efter riktigt bra prestationer), bestigande av en bergstoppen Sterkhorn (2973m) och en avslutande match i Durban.

Helgen har i stort varit verkligt lyckad, men tyvärr avslutades dagen i går med en riktigt otäck olycka på planen. En av mina spelare krockade med en motspelare så olyckligt att motspelaren föll medvetslös till marken. Jag insåg direkt att det var en illa skada och ambulans tillkallades direkt. Vi väntade i över en timme på planen. Han pendlade i medvetandegrad från att inte reagera alls till att öppna ögonen på tilltal till att öppna dem spontat. Jag ville inte flytta honom med risk för nackskada, men de som kände honom tog efter nära en timme saken i egna händer och ställde honom upp (eftersom de inte riktigt trodde på mig när jag sa att det var mycket allvarligt). Självklart kunde han inte stå, och eftersom han redan varit flyttad från liggande bar vi honom på en filt till sidan av planen. Jag pushade på för att vi skulle ta honom till sjukhus i en av våra bilar(efter som vi slutligen fick reda på att det inte fanns någon ambulans tillgänglig och han redan hade blivit flyttad på), men de andra sa att hans bror hade gått för att hämta en bil så det var onödigt. En liten stund senare hade han ett epileptiskt anfall och då blev det tillslut en resa i ilfart med vår buss. Jag har inte stort hopp för att han kommer att klara sig. När de testade medvetande graden på sjukhuset verkade det som att han inte svarade alls på smärtstimuli…