Dagens ursprungsplan var att ha en 5 a side turnering för skolorna runt Mkuze, men i stället blev det en träning, där vi hann med att jobba med att stärka självkänslan, introducera passningsteknik och prata om anfallspelets grunder.

'Jobbade som vanligt inledningsvis med självförtroende/självkänsla. Att berätta något bra om sig själv är inte alltid lätt...'

'Efter uppstarten tog insides passning vid. Här får tjejerna anvisningar.'

'Tjejerna är onekligen tåliga. Jag tror knappt jag hade klarat att gå barfota över planen utan att gnälla...'

'Alla deltar helhjärtat i spelet.'

'Några av tjejerna har riktigt bra koll.'

'Efter avslutad träning bjöds det mellanmål.'

Tanken var som sagt att vi skulle spela turnering, men några av skolorna fick bekymmer med sin transport; jag är dock helt övertygad att tjejerna ändå var nöjda med dagen när de väl begav sig hemåt.

Idag var det dags att släpa med mål, bollar och västar till Nongoma för 5 a side turnering. Skolorna kom mangrant och för mig var det en fröjd att se coachernas engagemang. Att tjejerna tycker att det är roligt att spela fotboll är ingen nyhet, men de får ingen möjlighet att göra det om de inte har någon som stöttar dem.

'Dagens plan'

'Mchithekis coach hade inte möjlighet att följa med tjejerna till planen. För att de skulle kunna vara med fick jag bege mig till skolan för upphämtning.'

'Mchitheki redo för match.'

'Prince Bokwes coach, Mr Khumalo, fyller i laguppställningen.'

'Nhlanhlayethu möter Prince Bokwe.'

'Phumanyovas stolta, duktiga lag.'

'Nhlanhlayethu poserar villigt för lagfoto.'

'Omklädningsrum är icke existerande på landsbygden, men det verkar som att ingen saknar det nämnvärt.'

Idag är jag tillbaka i verksamheten, trots att min familj är kvar på grund av askan; de får sitta hemma medan jag beger mig först till kontoret och sen till Nongoma för 5 a side turnering med skolorna där.

Hitintills är det Mdu som kört turneringarna, fyra till antalet, så jag ser verkligen fram emot att komma ut och få ta del av glädjen och energin!

Sista semesterdagen har gått till att försöka få hem familjen till Sverige - utan resultat.

Det har verkligen varit fantastiskt att ha dem här, att få visa dem detta fantastiska område. Att visa bilder och berätta mina upplevelser ger en långt i från rättvis bild av detta land som är ett fyrverkeri i upplevelser.

Att förmedla känslan från en fotbolls match, med sång, dans, glädje, engagemang, röran och publiken är helt omöjligt, liksom att beskriva lugnet i ett homestead på landsbygden där människa och natur lever i fullständig harmoni eller för den delen totalupplevelsen av att höra skolungdomarna stämma upp i en traditionell sång.

Och hur beskriver man hur det är att sitta i en bil mitt i en stor elefanthjord?

I går blev jag uppringd av Nomkhosi på SAFAs kontor. Hon hade blivit ombedd att bjuda in mig att spela en förmatch till finalen i en stor turnering i Mbazwana, med Oldtimers från SAFA Umkhanyakhude.

Dagens plan var att åka till Sodwana Bay med familjen, så bättre kunde det inte bli, med tanke på att matchen spelades bara 20 minuter därifrån (inte allra bästa uppladdningen att spendera ett par timmar på stranden direkt innan match, men det kan inte hjälpas).

Väl på plats på  Stadion visade det sig att jag kände fem medspelare sedan tidigare, men i övrigt var det nya ansikten. Det var ganska gott om publik, så jag är verkligen glad att jag åkte dit. Dels är det ett kul sätt att lära känna folk, men det är också gratisreklam för damfotboll att få vara med att spela en sån här dag.

Tyvärr drog jag på mig en sträckning redan efter 10-15 minuter, så det blev mest gå-fotboll för min del, men faktum kvarstår att jag var den enda som slog en crosspassning på 40 meter  och det var inte många som överträffade mina (väldigt långsamma, men skolade) löpningar utan boll. Tjejer kan spela fotboll!

Jag och min mamma åkte till en skola nära Hlabisa för att få ta del av en av Star For Life’s två launcher som hållits i dag. Vi körde sex mil genom det slående vackra landskapet, på skumpiga grusvägar, i sällskap med Siphile, Scelo och Bonginkosi från SFL (vi lyckades med konststycket att ta en stor omväg på vägen dit, men för vår del var det nya vyer att njuta av så det gjorde inget alls).

Att få vara med när Star For Life officiellt tar steget in i en skola är en fantastisk upplevelse. Under en period har det hållits workshops i skolan, och det bubblar av energi och förväntan. Det hölls inspirationstal av skolpersonal, Siphile från Star For Life, representanter från socknen och inte minst bjöd eleverna på sång, dans, drama och poesi.

För oss var det en mäktig upplevelse, men för skolan var det också ett viktigt erkännande att två europeiska gäster hade tagit sig ända ut till dem på landsbygden. I början när jag kom hit tyckte var väldigt jobbigt att bli behandlad som VIP-gäst, men nu har jag vant mig och jag bjuder gärna på att det är en happening att jag kommer.

Passar nu på att ta några timmars administrationstid medan familjen är på flodtur i St Lucia - jag har sett flodhästar så det räcker…

Vi har haft riktig tur i jakt på vilt både tisdag och onsdag - i går hamnade vi mitt i hjorden med elefanter i Hluhuwe-Umfolozi game reserv (vi såg säkert över 100 stycken på nära håll) och dagen innan såg vi såväl gepard som svart noshörning och lejon. Det känns riktigt lyxigt att ha semester här!

Förra veckans sista dagar var fyllda av förberedelser för kommande termin. Denna vecka har förvisso jag semester, men Mdu är i full gång. På hans program står fyra 5 a side turneringar som kommer att spelas mellan onsdag denna vecka och tisdag nästa vecka. När jag är tillbaka i verksamheten är det så min tur att åka ut i fem andra zoner för att kunna slutföra grundomgången i turneringen.

För min del har jag besök av min mamma och bror sedan i lördags - fantastiskt roligt att få dela min vardag med dem. Trots att de sett bilder, och jag har berättat, går det inte att återge hur det verkligen är här. Mötet med människorna och kulturen är helt enkelt något man måste uppleva själv för att förstå.

Spenderar återigen dagen på bilverkstan, efter ytterligare 1000 mil på de sydafrikanska vägarna. Inte nog med att garantin inte täcker om intervallerna blir längre - med tanke på vägkvalitén är det tur att bilen  kollas över med jämna mellanrum.

Jag utnyttjar skollovet till att ringa runt till skolcoacherna. Att få tag på dem under kontorstid är inte det lättaste i vanliga fall.

Alla jag pratat med hitintills är mycket positiva till utvecklingen i deras lag. Tendensen är att det kommer många unga tjejer från primary school som vill vara med och spela. Kul att det händer saker där ute!