I vissa fall är intyget enda anledningen för en kursdeltagare att göra sig omaket att komma till en kurs, här ännu mer än hemma (den andra saken som lockar här är lunchen…).Självklart är det många som kommer för att de är ärligt engagerade och för att få ny kunskap - det är den kategorin jag har jobbat med eftersom jag hitintills inte har haft möjlighet att certifiera coacherna som deltagit i programmet.

Nu har jag fått information om en instans som kvalitetsgranskar och certifierar utbildningsprogram. Jag fick en hel del information vid en första telefonkontakt med en handläggare på ‘theta’ och nu blir det till att plöja igenom alla deras dokument för att se om LdB FC For Life kan få en officiell status.

Jag håller för tillfället på att fila på workshops som kommer att hållas under nästa termin. Temat denna gång kommer att vara coaching. Bland annat försöker jag hitta lämplig litteratur att referera till…

Fick ett sms från en av tjejerna på Mbopha HS - en riktig hjärtevärmare:

Hai iz Samu 4 Hlabisa star 4 lyf i jst wanna sy we luv u  so mch an i like 2 tank u 4 yo confident i learn a lot 4rm u abwt lvng sport enjoy yo dy i mc u.

Inte helt lätt att läsa, men översatt säger hon typ:

Hej, det är Samu från Hlabisa Star For Life. Jag vill bara säga att vi uppskattar dig väldigt mycket. Jag vill tacka för det självförtroende (du ger oss).  Du har visat mig hur man kan att älska att vara involverad i idrott. Ha en bra dag. Jag saknar dig.

Den lilla fläckiga busksnoken har åter varit på besök på altanen medan jag ägnat mig åt administration hemma i soffan. Jag är glad att jag fick syn på den innan den slingrade sig in genom den öppna ytterdörren, även om den är helt ofarlig.

…och samtidigt som jag sitter och skriver kommer den tillbaka igen. Nu ligger den utanför och solar, medan den verkar iaktta mig med nyfikenhet…

Ingen mer öppen dörr för mig!

För tillfället funkar Internet riktigt bra hemma. Det mobila 3G-kortet erbjuder många möjligheter - dels kan jag sitta hemma och jobba vilket jag verkligen uppskattar, men det bjuder också på möjligheten att hålla kontakten med nära och kära. I kväll blev det en lång chatt med en god vän hemifrån, direkt efterföljt av en timmes skypesamtal med en av mina systrar.

Det är inte utan att jag blir matt… De första ryktena jag hörde efter turneringen härom veckan var att jag skulle ha mutat tre domare. Detta skulle ha varit anledningen till att en neutral domare togs in för finalen.

På kvällens möte insinuerade kommitténs ordföranden att jag skulle ha varit inblandad i beslutet att en domare skulle tas in utifrån. Snacka om att köra med helgardering - först ‘muta tre domare’ och sedan ‘ta in en egen domare’ till finalen… Frågan är varför i all världen jag skulle göra något sådant? Förutom att jag är ärligheten själv har jag också det bästa laget i området…

Efter diskussioner avfärdades mutanklagelserna mot mig, men vi skall försöka ta reda på vem som stått för ryktesspridningen.

På grund av den grymt långsamma trafiken anlände jag sent till utvärderingsmötet med turneringskommittén i Hluhluwe. Jag blev som väntat påhoppad av ordföranden, men kände ändå ett stöd från övriga deltagare.

Jag tryckte på demokratiska principer och klargjorde att jag förväntar mig att ordföranden samlar kommittén till möte för diskussioner om problem uppstår, samt att jag förväntar mig att en ordförande talar för gruppen efter gemensamma beslut istället för att självsvåldigt fatta egna beslut för att sedan kommunicera ut dem…

Jag klargjorde också att jag inte bara ser det som min rättighet, utan också som min skyldighet att framföra mina åsikter eftersom jag blivit invald i en kommitté av mina kollegor från föreningarna. I slutet av mötet kändes det trots allt som att vi hittat en gemensam grund att stå på.

Ett av syftena med turen till Durban var att besöka home affairs för upplockning av mitt pass. Inte helt bra timing att köra Umgeni road ner klockan 2; trafiken var grymt långsam eftersom vägen går precis utanför Moses Mabida Stadium (där Holland tog sig an Slovakien klockan 4). Jag kan inte påstå att det var det minsta lättare att ta sig ut från stan, trots att jag valde en annan väg…

Hur som helst har jag äntligen fått passet (tillika arbetstillståndet) tillbaka - lättnad!

I morse var det uppstigning 04h45 som gällde. Efter att ha laddat stora termosmuggen med starkt kaffe gav jag mig av hemifrån för att hämta upp Spha och Sabhawu i Hluhluwe.

Efter tre timmars körning anlände vi i Pinetown, Durban, där AmaZulus provspel startade klockan 9. Båda spelarna blev direkt satta i det starkaste laget eftersom de blivit identifierade tidigare. Sabhawu fick spela mittback tillsammans med en spelare som är på väg att värvas från Namibia och Spha spelade på innermittfältet med ett annat utländskt nyförvärv.

Båda presterade mycket bra och Sabhawu blev avplockad redan efter 30 minuter med löfte om kontrakt. Spha fick däremot två hela 2×30-matcher på sig att visa upp sig. Nu är båda uttagna i den trupp på 30 spelare som skall drillas i 10 dagar innan det bestäms vilka som skall bli upplockade i a-truppen och vilka som skall få kontrakt med utvecklingslaget. Jag hoppas och tror att båda får hålla sig skadefria och kan delta fullt ut i den träningen som erbjuds.

Precis som jag hoppats fick jag köra de 30 milen hem med tom bil!

Dagens match var förhoppningsvis sista matchen med gänget för Spha och Sabhawu. Båda spelade första halvlek för att sedan vila inför morgondagens provspel med AmaZulu i högstaligan. Som tur var spelade laget mycket bättre i andra halvlek, då också båda målen gjordes - jag tror att det var viktigt för lagets självförtroende nu när vi tappar två väldigt skickliga spelare.