Helgen har gått i fotbollens tecken (som vanligt). Gårdagen bjöd på två träningar med tema uppspel - tillbakaspel - avslut respektive första tillslag och idag har det varit match.

För motståndet idag stod ett lag som precis har kvalificerat sig till VodaCom (serien över oss). Vi lyckades återigen hålla nollan och dessutom gjorde Maziya två riktigt fina mål: ett stenhårt, välplacerat skott efter instick i djupet samt en klockren nick efter inlägg. Riktigt go disciplin och attityd i laget!

I mitten av veckan pratade jag med en motståndarcoach (tillika ledamot i det lokala fotbollförbundet och bror till dess ordförande). Min relation till brodern har onekligen gett mig gråa hår och sömnlösa nätter, men nu ser det ut som att jag i alla fall är på väg att bygga en bra relation till den yngre av de två.

Jag för ofta utveckling på tal, både för spelare och coacher. Jag har inte fått någon större respons så här långt, men nu har vi inlett en intressant diskussion. Första steget är att Eishele har bett om att få ta del av en av våra träningar med Thanda Lions; självklart är han mer än välkommen!

Svensk midsommarafton måste vara sydafrikansk midvinterafton. Gissar ändå att det varit varmare här i dag än det varit hemma, även om nätterna är ruggigt kalla. Trots en fin dag har allt firande (inklusive sill) lyst med sin frånvaro. Spenderade arbetsdagen åt administration (samt åt att tycka  lite synd om mig själv…)

Under eftermiddagen hjälpte laget mig bra på traven att glömma min hemlängtan. Träningen ägnades åt uppspel - tillbakaspel - avslut. En bra träning, trots att vi inte hade mer än sex spelare tillgängliga för huvudträningen. Det kom förvisso tre eftersläntrare, men eftersom de hade orsakat oss alla att bli sena fick de ägna sig åt jogging runt planen tills träningen var över - inte helt populärt, men i högsta grad nödvändigt.

Det måste vara minst ett år sedan Sindizwa kom fram för att prata med mig i samband med en träning på Mchitheki. Hon var redan då helt på det klara med att hon ville studera på universitet, men hennes familj hade ingen möjlighet att stötta henne ekonomiskt. Den gången för ett år sedan frågade hon om råd inför ansökande om bidrag.

Jag sammankopplade henne med Bonginkosi på Star For Life, men hon har med jämna mellanrum återkommit till mig. Nu har hon problem. Hon har genomfört första halvan av läsåret, men hon har fortfarande inte lyckats lösa pengafrågan. Hon ansökte om ett stipendium, men fick avslag. Nu har hon tentat i tre av fem kurser. Anledningen till att hon inte kunde skriva de två utestående ämnena var att hon inte hade råd att skaffa böckerna som krävdes.

För att få tillgång till resultatet måste hon först betala terminsavgiften på nära R8000. Utan tentaresultaten kan hon inte ansöka om stipendium och utan stipendium har hon inte råd att studera… Det är lätt att säga att man skall satsa för att nå sina drömmar, men verkligheten är oerhört tuff! Det är inte konstigt att många ger upp utan att ens försöka.

Längtar hem så det knakar!

Kan inte låta bli att fundera över hur utfallet blivit ifall jag hade tillmötesgått herr ordförande inför vårt första möte. Han ringde då och sa att hans sons terminsavgift skulle betalas och att han för tillfället inte hade de R2000 som krävdes. Jag sa, helt sanningsenligt, att jag inte hade någon möjlighet att hjälpa honom. Men jag undrar, som sagt, om vi nu hade varit ryggdunkarkompisar om jag hade kunnat hosta upp de pengar han då efterfrågade…

I dag har vi äntligen haft vårt andra möte med damfotbolls kommittén. Efter första mötet var jag positivt överraskad, och idag är jag gruvligt besviken. Summa summarum betyder det att jag nu står på jorden med båda fötterna igen.

Anledningen till besvikelsen är att en av de ansökningar om medel jag skrev missades att lämnas in, trots att jag lämnade ifrån mig den i tid. Men fotbollen gick inte lottlös - Tallman (som även är ordförande i damfotbollskommittén) lyckades få en tränarkurs till sitt lokala fotbollförbund i Jozini.

I say no more.

Väntar med spänning på att se vad som händer med männen på de höga hästarna. Under tiden försöker jag se om mitt hus. I går eftermiddag tog jag en fika med min kollega från klubben, som också är högt uppsatt polis. Det känns riktigt bra att ha hans stöd!

Som jag berättat tidigare är den lokala fotbollförbundsordföranden villig att göra allt(?) för att sitta kvar vid makten efter det stundande valet. Förra veckan fick jag först information om att det äntligen var dags för valmöte i vår zon, Hluhluwe, planerat till i  går (måndag). Efter diverse utläggningar framkom det att jag trots allt inte skulle vara med på det mötet, eftersom det bara berörde de två lägre serierna som spelar på zonnivå. Den informationen stämmer inte alls med vad jag luskat fram från andra medlemmar i SAFA distriktet, men jag godtog tveksamt förklaringen.

I samband med mutryktena som spridits om mig efter vår turneringsvinst i onsdags kontaktade jag en av turneringskommitténs medlemmarna för att höra vad han hört i frågan. Han sa att han inte visste något alls, men att han kunde komma förbi kontoret på måndag (igår). När han anlände till Hluhluwe var jag fortfarande i Mkuze, men jag lovade höra av mig när jag var tillbaka, vilket jag också gjorde.

När jag då fick tag på honom visade det sig att han var på det mötet som vår ordförande kallat till - trots att våra lag spelar i samma serie. Att det laget han tränar ägs av ordföranden i zonen gjorde mig inte direkt mindre misstänksam så jag bestämde mig för att gå på mötet, bjuden eller inte. På parkeringen passade jag på att ringa både SAFAs president och vice sekreterare för att fråga om jag borde vara med på mötet eller inte och båda svarade med övertygelse att jag skulle vara med och att jag skulle ringa upp dem om jag fick problem. Sagt och gjort.

Både ordförande Shongwe och sekreterare Mafuleka hälsade på mig utanför, utan att säga något om min närvaro. När mötet öppnats blev jag däremot ombedd att lämna mötet med anledning av att det endast var avsett för de lägre seriernas lag. Jag önskade alla närvarande lycka till och plockade fram telefonen för att ringa presidenten så fort jag var utanför dörren.

Ngwenya blev inte alls glad åt rapporten och sa att han genast skulle ringa upp Shongwe. Jag försökte få honom att vänta eftersom mötet redan startat, men han stod på sig. Jag hörde hur han pratade både länge och väl med såväl Shongwe som Mafuleka och efter en stund ringde han upp mig igen. Han förklarade att allt var i sin ordning och att de bara inte lyckats förklara strukturen tillräckligt bra för mig.

När jag lite senare gav en rapport till Tallman, som jag också pratat med inför mötet, blev han mycket förvånad över Ngwenas handlande. Han bad att få återkomma efter att ha pratat med honom. När han väl ringde tillbaka visade det sig att Ngwenya hade sett sig tvungen att ljuga för att lugna ner situationen. Jag skulle ha varit med på mötet. Jag liksom representanter från alla andra föreningar i vår serie. Han insåg dock att om han hade talat om det för mig så hade det blivit en riktigt obehaglig situation för alla inblandade…

Nu har Shongwe belagts med förbud att göra någonting alls innan det har hållits ett möte mellan distriktets styrelse, Shongwe, Mafuleka och mig. Jag måste säga att jag är tacksam att fick höra att Young Killers representant var på plats på mötet, samt att  jag faktiskt gick in i möteslokalen och sedemera blev ombedd att gå - Shongwe är en mästare på att snacka sig ur situationer, men denna gång finns många vittnen som kan bekräfta vad som hänt.

Tanken var att vi skulle haft vårt damfotbollsmöte i dag, men det har åter blivit framskjutet. Nästa försök kommer att göras på torsdag.

Eftersom jag stämt träff med Nhlanhlayethus coach, Mr Buthelezi, i Mkuze begav jag mig ändå av de fem milen norrut. Tanken var från början att han skulle komma till kontoret för att hämta upp DVD och USB med bilder från hans nya sport ‘Focus Ball’, men eftersom Mkuze ligger halvvägs mellan Nongoma och Hluhluwe var det passande att utnyttja tillfället…

Efter vår träff hann jag med möte med både Nomkhosi och Tallman från SAFA, så turen var allt annat än bortkastad.