Vi pratar om att stärka själkänsla och självförtroende. Vi pratar om ledarskap och en miljö att växa i. Det behövs!

I dagens F17 uttagning fanns två lag på plats. I första rundan tog vi ut 11 spelare och satte dem i ett lag för att spela mot de som ännu inte gjort tillräckligt stort intryck på oss.

I halvtid kallade koordinatorn på en spelare som han tyckte behövde visa mer än vad hon hittills gjort. Helt ok, förvisso, men jag har mycket att säga om ordvalet: ‘You started off bad, and now it is even  worse. As it is now you are no longer selected’ (’Du började dåligt, och nu är du ännu sämre. Som det är nu är du inte längre uttagen’).

Det är bra att ge individuell feedback, men då måste den vara konstruktiv. Om jag hade pratat med samma spelare hade jag sagt ‘du ligger riktigt bra i position och du är bra på att kliva framför motståndaren för att vinna bollen. Fortsätt med det. Tänk på att skapa tid för dig själv med ditt första tillslag för att du skall lyckas bättre med dina passningar.’ Typ…

Jag reagerade instinktivt på koordinatorns ordval och frågade om det verkligen funkar att säga så till en tjej i Sydafrika. Han hävdade med bestämdhet att så var fallet. Frågan är då vad utfallet är…

I dagarna två har jag varit ’selector’ på department of edcations ‘Ball Games’. Glädjande nog är tjejfotbollen med på programmet, om än det är mycket kvar att önska av kvalitén.

Det visade sig att dessa ‘Ball Games’ enda syfte var att ta ut spelare. Det känns som en riktigt kostsam apparat som ger mycket lite i slutändan. Det är helt ok med uttagningar, men det som missades här var läroprocessen. Det viktigaste var inte att tjejerna skall få mer erfarenhet av att spela fotboll, utan att vi uttagare skulle hitta 15 spelare. Detta resulterade i att någon match var kort och någon lång. Några tjejer åkte riktigt långt för att i slutändan ha spelat 20 minuter…

Om tillfället hade utnyttjats för att prata fotboll med tjejerna. Ge grunderna. Uppmuntra dem till att ta plats.

Jag hoppas att nästa års Ball Games utnyttjas på ett bättre sätt - vi kan göra en hel del för att få till stånd en utveckling!

Har nu  haft bilen på service idag igen. Det känns som att det är en allt för ofta förekommande företeelse, men här är det inte läge att chansa med bilens funktionsduglighet.

Nu är det workshopdags. Tidigare workshops har jag bara hållit för damfotbollscoacherna inom Star For Life; nu är alla skolor och klubbar i distriktet inbjudna. Det skall bli intressant att se hur stor uppslutning vi kommer att ha. Inbjudningarna har gått ut genom Department of Education och SAFA, vilket gör att det är väl förankrat både i skol- och fotbollsvärlden.

Vi kommer i denna runda att prata om coaching (filosofi, grunder i anfalls- och försvarsfotboll). Tanken är att workshopen skall ligga till grund för turneringen och seriespelet som snart skall dra igång.

Efter en brainstorm i eftermiddagssolen hoppas jag i kväll kunna fastställa ramen för kompendiet som skall delas ut. Förhoppningsvis är jag helt klar i slutet av arbetsdagen i morgon.

Nu har turneringsplaneringen skickats på remiss till samtliga kollegor i damfotbollskommittén. Hoppas att jag får feed back relativt snart…

Efter avslutad arbetsdag begav Nomkhosi och jag oss iväg på träning med en trupp unga talangfulla killar som tagits ut i Mkuze. Tanken var att jag skulle prata lite med coachen och se vad de höll på med, men plötsligt befann jag mig mitt på planen coachandes tillsammans med Bobby.

Anledningen att jag klev in var att jag började diskutera detaljer i träningen med Nomkhosi och initiativtagaren till truppen. De propsade med bestämdhet på att jag skulle vara delaktig i träningen. Så fick det bli.

När jag väl klev in i handlingarna hade Bobby precis startat en spelövning. Mina instruktioner handlade om grunderna i anfallsfotboll - som alltid välbehövligt!

Som vanligt var mötet med Nomkhosi givande. Vi tog fram ett förslag för hur turneringen skall spelas, som jag tror kommer att bli väl mottaget från samtliga berörda parter.

Nu skall det bli riktigt intressant att se hur stort intresset kommer att vara. I distriktet finns ca 150 high schools och Nomkhosi bearbetar de klubbar som har damlag utom seriespelet att delta (detta exkluderar endast 5 lag…).

Förhoppningen är att detta skall lägga grunden för seriespel till nästa år, samt att fler skolor skall ge möjlighet för tjejerna att spela fotboll.

Jag tror att jag har hyfsad koll på de 150 high schools som finns i distriktet nu, men det är verkligen inte lätt att hitta information här…

Hur som helst bär det av till Mkuze för vidare diskussioner kring hur vi skall hantera den stundande turneringen. Jag hoppas vi lyckas få till en hyfsad struktur.

I Umkhanyakude (regionen) finns det fem kommuner. Skolregionen Obonjeni (som har samma sträckning som Umkhanyakude) däremot är indelad i nio zoner. Som förberedelse för den stundande, distriktsomfattande turneringen, har jag i dag försökt bena ut vilka high schools som hör till vilken kommun. Det kan ju inte vara så svårt. Eller?

Jo!

Jag har fått en lista från Department of Education. De dryga 500 skolorna är där indelade efter DoE’s 15 ‘wards’, men det framgår inte i mer än hälften av fallen om skolorna är high shools eller primary shools, vilket jag måste ta reda på medelst en ängels tålamod.

Att sen få informationen från de olika kommunerna vilka skolor som hör till deras område kan tyckas vara en simpelt… eller inte. Här krävs det goda detektivegenskaper för att lösa till synes enkla uppgifter. Samt ovan nämnda tålamod.

Dagens matchstart var bestämd till klockan 10. Som vanligt var vi på plats och ombytta i tid, men motståndarna gled in tio över tio. Inget som förvånar eller besvärar när det gäller en träningsmatch. Jag pratade med coachen som föreslog 11 som ny starttid. Done deal…

Tjugo minuter innan utsatt tid blåste plötsligt domaren till spel. Mina spelare plockade snällt undan den oanvända 5-5 planen och förberedde sig för att kliva in i matchen, men för mig var det allt annat än ok. Om vi hade kommit överens om 20 i hade jag varit redo 20 i. Nu kom vi överens om 11!

Jag stegade bort mot motståndarna och förklarade att jag måste hinna värma upp målvakten innan matchstart. Efter min utläggning om att en överenskommelse är en överenskommelse gick de med på att vänta in oss. Jag beordrade spelarna att sätta upp planen för smålagsspel, medan vi startade målvaktsuppvärmningen.

Motståndarna grymtade om att de faktiskt ställt upp på kort varsel med undermeningen att jag egentligen bara skall tacka och ta emot, oavsett uppvärmd målvakt eller inte. En sak står dock helt klar - jag kommer aldrig att be om ursäkt för att jag är kvinna eller för att jag håller på med fotboll! De som har med mig att göra får snällt acceptera att jag vill att saker skall skötas på ett korrekt sätt - hur skall vi annars få tillstånd en utveckling?

Och utgången av matchen (som startade prick 11)?  Att vi vann med 3-2 spelar mindre roll (för mig) än att vi faktiskt lyckades skapa målchanser utifrån det uppspelmönster som vi jobbat med under de tre föregående träningarna. Båda målen vi släppte in var på olyckliga straffar, men vi släpper inte till en enda målchans under hela matchens gång. Det går framåt!