Blev väckt av mr Ngwenya vid 6.30 i morse. Han beklagade ett missförstånd som orsakade oss problem att hitta en plan för eftermiddagens finalmatch från förra veckans turnering.Han trodde att Mr Msweli skulle boka rugbyklubbens plan och Mr Msweli trodde att han skulle göra det.

Jag förstod genast att det handlade om ovilja att spela idag, men förde naturligtvis inte det på tal. I stället kom jag med den briljanta lösningen att kontakta min kollega som också är en dedikerad medlem i Mtubas rugbyklubb.

Även Mr Ngwenya höll god min och tackade mig för initiativet, eftersom han inte hade tillgång till kontaktuppgifterna till ordföranden. Eller hur…

När min kollega Fiona ringde tillbaka, efter att ha pratat med klubbens ordförande, bekräftade hon att vi hade tillgång till planen. Hon berättade också att ordföranden var förvånad att mr Ngwenya inte ringde själv, så som han brukar göra… Det känns gott att jag börjar förstå hur saker ock ting fungerar!

Vi spelade alltså matchen som planerat, och vi gjorde riktigt bra ifrån oss. Det är en fröjd att se hur disciplinerat spelarna följer våra uppdragna linjer. Jag startade två av mina ordinarie spelare på bänken. De har inte varit fokuserade på träningen på sistone, vilket inte är ok om vi skall lyckas ta ytterligare ett steg.

När de väl kom in i andra halvlek fick vi ett fartfyllt anfallsspel som ganska tidigt resulterade i ett vackert mål, med de båda inblandade. Med en halvtimme kvar fick en av innermittfältarna sitt andra gula kort. Spelet blev onödigt stressat, men sånär som på fem minuter lyckades vi hålla undan. Efter en rafflande straffsparkstävling stod vi som slutliga, och mycket stolta, vinnare!