Det är inte utan att jag blir paranoid av att vara här… Jag måste alltid kika mig över axeln, och vakta min tunga - fysiskt är jag helt säker, men det finns en ful ovana att sabotera för andra här.

Här är det helt naturligt att det finns dolda avsikter i allt som görs… Att mitt namn nu figurerar i diskussioner kring både damfotbollskonferensen och byggprojektet tolkas av vissa som att jag är ute efter positioner i SAFAs management och/eller gör stora ekonomiska vinningar för egen del.

Här är man alltid hjärtligt och vänligt bemött (i det personliga mötet), men jag har lärt mig att hålla en låg profil (eftersom det som sägs gärna förvrängs eller utnyttjas emot en själv). Det gäller att förstå vem man kan lita på och inte - detta är ett ständigt pågående spel.

Att göra saker för att det är det rätta att göra, eller att driva utveckling - det är helt otänkbart för många, samtidigt som det är självklart för mig.

Jag strävar alltid efter att göra det rätta -kör med öppna kort och raka rör -och har definitivt inga dolda avsikter. Jag vill bidra till utveckling och dela med mig av min erfarenhet. Jag vill bidra till att  uMkhanyakude blir en bättre plats för våra ungdomar, och framför allt  för våra flickor.

Jag beskrevs en gång hemma i lokal tidningen som en ‘katt bland hermelinerna’, när jag som enda tjej spelade i innebandyns herrserie. Miljön har ändrats, men epitetet är aldrig så passande!