En av de viktiga punkterna på dagens agenda var vårt interna möte.

Det funkar inte att komma till Sydafrika med de svenska ullstrumporna på. Här gäller det att förstå att rak kommunikation inte är effektiv; samtidigt måste man ta i beaktande att allt som sägs kommer att kunna användas mot en.

Solklart? Troligen inte! Allt som du säger måste vara 100 % korrekt, däremot behöver du inte alltid säga 100% av vad du vet. När någon speglar vad som sagts i ett möte brukar de lägga in sina förväntningar/förhoppningar (typ ’vi är glada att dessa 10 center kommer att byggas, och ser fram emot 100 till’). Det är absolut inte läge att ta en diskussion i en sån situation, utan helt neutralt konstatera att ’vi är i en situation där vi gör en rekognosering på respektive ställe - därmed inte sagt att det är 100% säkert att det är stället som slutgiltigt kommer att bli utvalt för ett center - och att intentionerna är klara att vi vill att detta skall hända’.

Efter mötet känner jag mig lugnad - alla gruppmedlemmar verkar vara sansade personer med bra värderingar!

 Jag har suttit på kontoret och jobbat i kväll. Nu är klockan lite drygt 23, och vi har precis avslutat ett 20 minuters möte med borgmästaren från Hlabisa, som kom inom efter tinget som hållits i Hluhluwe i kväll. Snacka om hårt arbetande och djupt engagerade politiker!

Åter en borgmästare som är positivt inställd till tanken kring center för tjejfotboll & idrott.

Ett enkelt exempel på livet här… En av de viktigaste sakerna för att besökarna från Sverige skall få ut så mycket som möjligt från vistelsen här är att logistiken fungerar. Jag har länge (med en svensks envishet) försökt få bekräftat från SFL att Mdu fanns tillgänglig. Jag har också fått intrycket att så var fallet, efter signaler från Siphile. Tills idag då Mdu konstaterade att han har andra uppdrag som inte går att rucka på. Panik? Inte då - det löser sig alltid!

I diskussionen med Siphile kom jag att tänka på Sbo, som tidigare jobbat för Siphile. Jag försökte få tag på hans nuvarande arbetsgivare, utan lycka. När jag ändå var på Thanda för att lämna av lite saker, passade jag på att åka förbi Intibane där Sbo jobbar. Han fanns inte tillgänglig, men de konstaterade att deras enda kvinnliga chaufför skulle kunna hoppa in och hjälpa oss torsdag till och med lördag. Inte nog med att det är utmärkt att vi fick en tjej att hjälpa oss, hon är dessutom intresserad av fotboll och skulle kunna tänka sig att börja coacha. Att ha Mabuso med i gänget under denna vecka tror jag kommer att vara en riktig höjdare!

Om man inte försöker planera in i mikrodetalj, utan liksom låter livet ha sin gilla gång, tror jag att man uppnår mycket mer synergieffekter!

Jag tror inte att det någonsin kommer att gå att förklara förståeligt för en svensk hur livet fungerar här.

I Sverige har vi en tendens att försöka ta kontroll över livet genom att planera det in i mikrodetalj; det är vad vi kallar effektivitet. Frågan är bara hur effektivt det verkligen är?

Här löser sig saker längs vägen. Självklart måste man hela tiden ha syftet med målet i åtanke, men att tro att målet ser ut precis som man föreställt sig är naivt (det finns många sätt att uppfylla ett och samma syfte).

Jag har lärt mig att läsa ‘flytet’ här - man måste veta när det är läge att pusha, vänta eller gå till reträtt…

Delegationen från Sverige kommer i morgon. Det skall verkligen bli en höjdare att få hit dem. Inte desto mindre skulle jag önska att det ännu dröjde en vecka innan de kom…

Jag vet (till 100%) att vi kommer att få ut vad som både önskas och krävs från vistelsen i Sydafrika. Jag vet (också det till 100%) att besökarna inte kommer att vara stressade över att inte alla detaljer är till fullo spikade. Jag väntar fortfarande på återkoppling från kommunkontoren - vi vet att de är väldigt måna om att visa upp sitt område, så de kommer att göra sitt yttersta för att det skall bli bra. För min del gäller det att göra uppföljningar - våra förväntningar har de redan fått ta del av.

Till saken hör att det spelar ingen roll om vi skulle ha ytterligare en veckas, en månads eller ett års förberedelse tid framför oss - situationen hade fortfarande varit den samma när besökarna landar… och det blir alltid bra till slut!

Kommer precis från ett väldigt bra möte med borgmästarna från uMhlabuyalingana respektive Jozini. De är väldigt positiva till tanken att bygga center för att stärka tjejerna i området!

‘Tjoho, tjoho!

Jag vill inte bara vara en vanlig ko,

som står här och tuggar och glor…’

Ur Mamma Mu Gungar

Tänk om vi lite till mans (och kvinns) kunde vara lite mer som Mamma Mu och göra det som inte är förväntat; våga tänka utanför ramarna. Jag är fantastiskt glad att jag jobbar för en organisation som är nytänkande och banbrytande!

Jag kan återigen konstatera en av de stora nackdelarna med att vara singel - ingen kan hjälpa till att dra upp krångliga klänningsdragkedjor.

Alternativen jag har nu är att antingen gå på pojkvänsjakt eller införskaffa fler blixtlåsfria klänningar. För tillfället passar det andra  alternativet mig bättre!

Jag sa häromdan att jag skulle möta fyra borgmästare på tre dagar. Planerna har ändrats en aning - det blir i stället tre borgmästare idag, uppdelat på två möten. Klänningen på!

Det är inte utan att jag blir paranoid av att vara här… Jag måste alltid kika mig över axeln, och vakta min tunga - fysiskt är jag helt säker, men det finns en ful ovana att sabotera för andra här.

Här är det helt naturligt att det finns dolda avsikter i allt som görs… Att mitt namn nu figurerar i diskussioner kring både damfotbollskonferensen och byggprojektet tolkas av vissa som att jag är ute efter positioner i SAFAs management och/eller gör stora ekonomiska vinningar för egen del.

Här är man alltid hjärtligt och vänligt bemött (i det personliga mötet), men jag har lärt mig att hålla en låg profil (eftersom det som sägs gärna förvrängs eller utnyttjas emot en själv). Det gäller att förstå vem man kan lita på och inte - detta är ett ständigt pågående spel.

Att göra saker för att det är det rätta att göra, eller att driva utveckling - det är helt otänkbart för många, samtidigt som det är självklart för mig.

Jag strävar alltid efter att göra det rätta -kör med öppna kort och raka rör -och har definitivt inga dolda avsikter. Jag vill bidra till utveckling och dela med mig av min erfarenhet. Jag vill bidra till att  uMkhanyakude blir en bättre plats för våra ungdomar, och framför allt  för våra flickor.

Jag beskrevs en gång hemma i lokal tidningen som en ‘katt bland hermelinerna’, när jag som enda tjej spelade i innebandyns herrserie. Miljön har ändrats, men epitetet är aldrig så passande!