Åter en borgmästare som är positivt inställd till tanken kring center för tjejfotboll & idrott.

I diskussionen med Siphile kom jag att tänka på Sbo, som tidigare jobbat för Siphile. Jag försökte få tag på hans nuvarande arbetsgivare, utan lycka. När jag ändå var på Thanda för att lämna av lite saker, passade jag på att åka förbi Intibane där Sbo jobbar. Han fanns inte tillgänglig, men de konstaterade att deras enda kvinnliga chaufför skulle kunna hoppa in och hjälpa oss torsdag till och med lördag. Inte nog med att det är utmärkt att vi fick en tjej att hjälpa oss, hon är dessutom intresserad av fotboll och skulle kunna tänka sig att börja coacha. Att ha Mabuso med i gänget under denna vecka tror jag kommer att vara en riktig höjdare!

Om man inte försöker planera in i mikrodetalj, utan liksom låter livet ha sin gilla gång, tror jag att man uppnår mycket mer synergieffekter!

I Sverige har vi en tendens att försöka ta kontroll över livet genom att planera det in i mikrodetalj; det är vad vi kallar effektivitet. Frågan är bara hur effektivt det verkligen är?

Här löser sig saker längs vägen. Självklart måste man hela tiden ha syftet med målet i åtanke, men att tro att målet ser ut precis som man föreställt sig är naivt (det finns många sätt att uppfylla ett och samma syfte).

Jag har lärt mig att läsa ‘flytet’ här - man måste veta när det är läge att pusha, vänta eller gå till reträtt…

Jag vet (till 100%) att vi kommer att få ut vad som både önskas och krävs från vistelsen i Sydafrika. Jag vet (också det till 100%) att besökarna inte kommer att vara stressade över att inte alla detaljer är till fullo spikade. Jag väntar fortfarande på återkoppling från kommunkontoren - vi vet att de är väldigt måna om att visa upp sitt område, så de kommer att göra sitt yttersta för att det skall bli bra. För min del gäller det att göra uppföljningar - våra förväntningar har de redan fått ta del av.

Till saken hör att det spelar ingen roll om vi skulle ha ytterligare en veckas, en månads eller ett års förberedelse tid framför oss - situationen hade fortfarande varit den samma när besökarna landar… och det blir alltid bra till slut!

Jag vill inte bara vara en vanlig ko,

som står här och tuggar och glor…’

Ur Mamma Mu Gungar

Tänk om vi lite till mans (och kvinns) kunde vara lite mer som Mamma Mu och göra det som inte är förväntat; våga tänka utanför ramarna. Jag är fantastiskt glad att jag jobbar för en organisation som är nytänkande och banbrytande!

Alternativen jag har nu är att antingen gå på pojkvänsjakt eller införskaffa fler blixtlåsfria klänningar. För tillfället passar det andra  alternativet mig bättre!

Här är det helt naturligt att det finns dolda avsikter i allt som görs… Att mitt namn nu figurerar i diskussioner kring både damfotbollskonferensen och byggprojektet tolkas av vissa som att jag är ute efter positioner i SAFAs management och/eller gör stora ekonomiska vinningar för egen del.

Här är man alltid hjärtligt och vänligt bemött (i det personliga mötet), men jag har lärt mig att hålla en låg profil (eftersom det som sägs gärna förvrängs eller utnyttjas emot en själv). Det gäller att förstå vem man kan lita på och inte - detta är ett ständigt pågående spel.

Att göra saker för att det är det rätta att göra, eller att driva utveckling - det är helt otänkbart för många, samtidigt som det är självklart för mig.

Jag strävar alltid efter att göra det rätta -kör med öppna kort och raka rör -och har definitivt inga dolda avsikter. Jag vill bidra till utveckling och dela med mig av min erfarenhet. Jag vill bidra till att  uMkhanyakude blir en bättre plats för våra ungdomar, och framför allt  för våra flickor.

Jag beskrevs en gång hemma i lokal tidningen som en ‘katt bland hermelinerna’, när jag som enda tjej spelade i innebandyns herrserie. Miljön har ändrats, men epitetet är aldrig så passande!