Efter hastigt intagen lunch och en snabb presentation av delegationen begav vi oss ned för att hitta vår transport – vilket visade sig vara lättare sagt än gjort! Det tog oss en god kvart (åtminstone – kändes som en evighet) innan vi snurrat oss fram till rätta stället. Riktigt komiskt, med tanke på att det borde ha tagit oss knappa halvminuten.

Vi var i telefonkontakt med chauffören. Vi blev visade vägen av en mycket tjänstvillig vakt. Vi vandrade genom stora parkeringsgarage. Vi gick en lååång sträcka inne i terminalen (liksom i bakomdömet av den samma). Allt för att i slutändan inse att vi bara skulle ha gått ut ur hissen och svängt vänster istället för höger som vi gjorde. Suck!

Väl i Johannesburg lyckades jag med en rejäl blunder.

Jag hade tidigt tagit reda på vid vilket hotell vi skulle träffas. Att jag sen blandade ihop OR Tambo City Lodge med OR Tambo Protea är en helt annan sak; satte mig på transfer bussen för att ta mig till Protea, men väl där lyckades jag inte hitta någon bekant…

Jag lyckades ta mig tillbaka till City Lodge precis i tid för att hinna slänga i mig den förbeställda lunchen innan vi skulle bli upphämtade för mötet med Volvo. Hur bra första intryck gav det månne? Sen tidigare känner jag bara Jenny från WVWS. De andra har jag i och för sig haft mail/Skype kontakt med, men det är ändå inte riktigt samma sak. Hmm… får jobba hårt för att tvätta bort stämpeln av att vara virrpanna!

Svenskarna (får jag kalla dem så?) har anlänt till Johannesburg från kalla Europa. På dagens schema står möte med Volvo, samt internt förberedande möte.

Innan flighten till Joburg var jag tvungen att lämna bilen för reguljär service. Som tur är tillhandahåller Ritchie Auto med chaufför, så det var bara att droppa bilen vid verkstaden och hoppa in i nästa. Aningen stressande att inte vara helt i kontroll av tiden när en flight väntar, men det gick bra (som alltid).

 Jag har suttit på kontoret och jobbat i kväll. Nu är klockan lite drygt 23, och vi har precis avslutat ett 20 minuters möte med borgmästaren från Hlabisa, som kom inom efter tinget som hållits i Hluhluwe i kväll. Snacka om hårt arbetande och djupt engagerade politiker!

Åter en borgmästare som är positivt inställd till tanken kring center för tjejfotboll & idrott.

Ett enkelt exempel på livet här… En av de viktigaste sakerna för att besökarna från Sverige skall få ut så mycket som möjligt från vistelsen här är att logistiken fungerar. Jag har länge (med en svensks envishet) försökt få bekräftat från SFL att Mdu fanns tillgänglig. Jag har också fått intrycket att så var fallet, efter signaler från Siphile. Tills idag då Mdu konstaterade att han har andra uppdrag som inte går att rucka på. Panik? Inte då - det löser sig alltid!

I diskussionen med Siphile kom jag att tänka på Sbo, som tidigare jobbat för Siphile. Jag försökte få tag på hans nuvarande arbetsgivare, utan lycka. När jag ändå var på Thanda för att lämna av lite saker, passade jag på att åka förbi Intibane där Sbo jobbar. Han fanns inte tillgänglig, men de konstaterade att deras enda kvinnliga chaufför skulle kunna hoppa in och hjälpa oss torsdag till och med lördag. Inte nog med att det är utmärkt att vi fick en tjej att hjälpa oss, hon är dessutom intresserad av fotboll och skulle kunna tänka sig att börja coacha. Att ha Mabuso med i gänget under denna vecka tror jag kommer att vara en riktig höjdare!

Om man inte försöker planera in i mikrodetalj, utan liksom låter livet ha sin gilla gång, tror jag att man uppnår mycket mer synergieffekter!

Jag tror inte att det någonsin kommer att gå att förklara förståeligt för en svensk hur livet fungerar här.

I Sverige har vi en tendens att försöka ta kontroll över livet genom att planera det in i mikrodetalj; det är vad vi kallar effektivitet. Frågan är bara hur effektivt det verkligen är?

Här löser sig saker längs vägen. Självklart måste man hela tiden ha syftet med målet i åtanke, men att tro att målet ser ut precis som man föreställt sig är naivt (det finns många sätt att uppfylla ett och samma syfte).

Jag har lärt mig att läsa ‘flytet’ här - man måste veta när det är läge att pusha, vänta eller gå till reträtt…

Delegationen från Sverige kommer i morgon. Det skall verkligen bli en höjdare att få hit dem. Inte desto mindre skulle jag önska att det ännu dröjde en vecka innan de kom…

Jag vet (till 100%) att vi kommer att få ut vad som både önskas och krävs från vistelsen i Sydafrika. Jag vet (också det till 100%) att besökarna inte kommer att vara stressade över att inte alla detaljer är till fullo spikade. Jag väntar fortfarande på återkoppling från kommunkontoren - vi vet att de är väldigt måna om att visa upp sitt område, så de kommer att göra sitt yttersta för att det skall bli bra. För min del gäller det att göra uppföljningar - våra förväntningar har de redan fått ta del av.

Till saken hör att det spelar ingen roll om vi skulle ha ytterligare en veckas, en månads eller ett års förberedelse tid framför oss - situationen hade fortfarande varit den samma när besökarna landar… och det blir alltid bra till slut!

Kommer precis från ett väldigt bra möte med borgmästarna från uMhlabuyalingana respektive Jozini. De är väldigt positiva till tanken att bygga center för att stärka tjejerna i området!

‘Tjoho, tjoho!

Jag vill inte bara vara en vanlig ko,

som står här och tuggar och glor…’

Ur Mamma Mu Gungar

Tänk om vi lite till mans (och kvinns) kunde vara lite mer som Mamma Mu och göra det som inte är förväntat; våga tänka utanför ramarna. Jag är fantastiskt glad att jag jobbar för en organisation som är nytänkande och banbrytande!

Jag kan återigen konstatera en av de stora nackdelarna med att vara singel - ingen kan hjälpa till att dra upp krångliga klänningsdragkedjor.

Alternativen jag har nu är att antingen gå på pojkvänsjakt eller införskaffa fler blixtlåsfria klänningar. För tillfället passar det andra  alternativet mig bättre!